Min dag, en vinterdag, ännu en dag. Min dag.

Det råder dunderkyla i Bro socken. I morse fick jag hacka loss bakbenen på Fader Forah, som stampade tre gånger i marken, blinkade charmigt med ena ögat och försvann. Kvar stod jag som förstummad.

Hos kossorna fick jag hacka fram ljuvren åt kalvarna och egen girig tunga. Det är en smak från barndomen jag än i dag uppskattar, så gubbe jag är.

Kissekatterna satt ihop, två och två. De fick jag också hacka isär. Slant då och då, men ingen förolyckning.

Ponnyn Trofast fick en ishacka mellan ögonen "for good measure" som de säger, men jag visste vad jag gjorde. Bröt inte skinnet.

Pausfågel VIII

Finns det något vackrare än en flock fåglar som lyfter? Sextio tranor på väg till Afrikas värme, ty de klarar inte vårt älskade Svedalas vintertäcke. En glimt i deras svarta ögon som önskar värme, grönska och mörkare människor än vi svenskar. Deras muskler och vingar är ännu starka, men de vet att resan är lång och att många av dem kommer gå under innan de når Afrikas kust. Deras trängtan är dock så stor att de i unison lyfter, graciöst likt balettdansöser i sådana där tajta vita klänningar. Deras fjädrar fläckas röda av blodet från kamraterna som blir nedpangade av kulorna från min bössa. Men ett fåtal kommer fram: till Afrikas undersköna kust!

Pausfågel VII

Nu ska jag berätta en sorglig och sårig berättelse om mig själv och en liten fågel jag hörde sjunga i godsets trädgård. Jag frågade fader Forah, kaninkungen om han visste hur man kunde få tag på fågeln, men han visste inte, men han trodde att ponnyn Trofast kanske visste. Det gjorde han och han berättade var man kunde finna den. Som tack fick han sitta och titta på när jag åt frukost.

Så kom fågeln och den var mindre och fulare än jag hade trott, men uj som den kunde sjunga. Han fick flytta in och varje dag sjöng han för mig, men tvi vale vad ful han var. Dessutom kändes det konstigt att ha en mansfågel som sjung för mig. Hm, nä inget för mig. Till slut stod jag inte ut, utan byggde en liten robotfågel som var så gullig att jag var nära att storkna. Den kunde också sjunga nåt så inåt helvete och var vackrare och av kvinnligt "kön". Jag är inte världens bästa uppfinnare så tyvärr pajade fågeln och jag kunde bara spela den en gång om året!!! Vilket skämt. Efter fem år började jag må dåligt - trodde att jag skulle dö. Då hjälpte inte den där lilla roboten, utan i stället kom originalet, den lilla fula mansfågeln, och sjöng så vackert så jag fick livet tillbaka i kroppen, snoppen och knoppen! "Tack lille vän" skrek jag, "kom och gå som du vill från och med nu!!!"

Jenny Lind, jag älskade dej!!!

Pausfågel VI

Skrin utan gångjärn, nyckel eller lock

Gyllene skatt rymmer den dock

Just det, ägget! Ur ett ägg kan vad som helst komma - fågel, fisk, eller mittemellan. Det finns inget sätt att förutse, men ibland har man tur. Väldigt ofta föds dock gul gegga. En gång föddes en liten, liten människa ur ett ägg här på gårn. Jag placerade honom i skogen och ser honom ibland ramla runt häromkring. En otäck krabat med rött hår, sorgsna grå ögon och runda kinder. Han har alldeles förvildats och bör skjutas av.

Pausfågel V

Godsägarn här. Ja, han med "druvan". Det har varit "mycket" "snack" i "pressen" om att jag skulle "mobba" Nicklas "Den Moderna Mannen" Strömstedt. Vi kan "säga" så här: dagens "pausfågel" "är" en kyckling, som i "chicken", som i "chicken race". Som i, "två kan spela detta spel", Nicklas. Om du kan "prata ut" i "pressen", så kan även "jag" göra "det". Jag, godsägarn Bro. Han med "druvan".