Kungsfågeln är den minsta fågeln i världen, men ändå har den ett så ståtligt namn. Så här gick det till när den lilla tättingen fick det namnet (kungsfågeln).
I fåglarnas rike var alla lika. Gamen lät bli sparven, den väldiga albatrossen behandlade gröngölingen med respekt. Undantaget var möjligtvis strutsen, han var lite utanför. Ingen gillade honom. Hursomhelst, allt förändrades den dag som måsen sade:
"Men varför ska jag behöva dela toalett med kråkan, jag som kan äta laxar som jag fångat med mina väldiga klor? Kråkan kan ju inte fånga fisk. Jag borde vara kungen häromkring!"
De andra fåglarna samlades och det blev ett väldigt ståhej kring måsens ord.
"Om du ska få en egen toalett, så borde väl jag också få det!" sade gamen. "Jag med mitt vackra rosa huvud och hängande skinn!"
"Se här, jag då!" sade skatan. "Se på alla jag skinande ting jag samlat. Jag borde vara kung, som är så rik!"
De kraxade och bråkade, flaxade och tråkade, men till slut kom de fram till att den fågel som skulle få bli kung i fåglariket och få en egen toalett skulle bli den fågel som kunde flyga allra högst. För det är vad som är speciellt med fåglarna, de kan flyga.
I ett tjut lyfte de i unison, alla världens fåglar. Ja, utom strutsen som i stället begravde huvudet i sanden för att dölja sina tårar. Efter bara några hundra meter upp vände trasten, han tyade inte mer. Han hade en dålig dag. Småfåglarna rasade i rask takt därefter. Albatrossen, som var så fet, pallade inte hur mycket som helst heller. Skatan damp i marken bredvid kråkan, vars högra vinge hade gått i kras. Han flög aldrig igen efter den dagen. En efter en tappade de kraft och ork och till slut var det bara örnen kvar.
"Hå hå hå" skrockade han. "Pallar ni inte mer? Det betyder att jag blir kung över fåglariket!"
Sanningen var den att örnen var väldigt trött, så han såg fram emot att komma ned till marken och dricka ett glas vatten. Ta det lugnt ett par timmar. Långsamt vände han om och började dala nedåt. Då fick han höra en pipig röst:
"Pallar du inte mer, din fitta?" Det var en liten guldbrun fågel som flög ovanför honom. "Haha, jag har fuskat och suttit i skrevet ditt och väntat tills dess du var som högst och tröttast och nu kom jag fram!"
Den lilla fågeln såg skadeglatt på örnen som försökte flyga, men verkligen inte orkade mer. Han var så trött till kropp och själ. Och väldigt, väldigt ledsen. Utan att kunna styra över sin kropp föll han långsamt ned mot marken med den lilla fågeln ovanför honom. Han hörde den numera välkända pipiga rösten reta honom.
"Haha, jag vann! Jag vann! Från och med nu är det jag som är kung i fåglariket och får därför titeln kungsfågel. Och som bestämt så får jag också en privat toalett!"
Sekunden därefter kände örnen en liten bajsklutt landa på näbben.
"Tack så mycket, herr Toalett!" hörde han från ovan.
Och så fick kungsfågeln sitt namn.
Niclas Strömstedt påstod på nittiotalet att han, med flicksällskap, "körde på en fågel och begravde den". Bilden av den så kallade moderna mannen har väl aldrig varit tydligare?! 
