Niclas Strömstedt påstod på nittiotalet att han, med flicksällskap, "körde på en fågel och begravde den". Bilden av den så kallade moderna mannen har väl aldrig varit tydligare?! Niclas, man begraver inte en fågel någonstans annat än i gravt sönderdelad form, via strupen, ned i magsäckens saltsyra. Portionerad av magmunnen ut i tolvfingertarmen tar sig sedan fågeln, där galla väntar som fortsätter digestionen tillsammans med ytterligare hjälp från gallsyra, enzymer samt bilirubin. Det finns inte mycket kvar av det lilla livet när hon når tjocktarmen, där vattnet pressas ut. Slutligen stöts det sista av fågeln ut ur analöppningen, tillsammans med tjocktarmsbakterier, ospjälkade fibrer och allehanda döda celler. OK, begrav möjligtvis resterna under löv om du känner dig tvungen.
Närke, hör av dig om jag missuppfattat något kring min kropp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar