Har jag nånsin berättat om min tid i armén? Jag var femte fotmarskalk i åttonde truppen i djungelpatrullen. Ja, vi kalla oss så, killarna i Jönköpings utkant. Där vi höll till. Jag hade en jänta i Karlskoga som var förtjust i mig och en gång när jag kom dit på permis så var hon alldeles osminkad och ja, ofixad. När hon såg mitt besvikna ansiktsuttryck så sade hon: Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst. Jag tyckte det var så fint! Hon hade kuggat på ett prov och var ledsen. Jag älskade henne så gott jag kunde, men det var svårt, jag var så ung och dum. Hon var också lös i magen under perioder, stress.
onsdag 19 januari 2011
Motto betyder inget men rimmar på lotto
Jag har ju kommit på många talesätt. Om en kalv slaktas i skogen och ingen hör, är han då slaktad? (Om man äter upp hela i skogen alltså och ingen saknar honom.) Kommer tid, kommer råd, kommer godsägarn. Men inget som är så älskat och sant som Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst. Folk är som tokiga i detta talesätt och här kommer historien bakom det:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar