En vän

En vän kan man lite på i ur och skur
I moll så ock i dur

Vänner är det bästa jag kan veta
Varför måste jag då jämt efter dem leta?

Var tog ni vägen, vänner såta?
Var tog ni vägen, älskare kåta?

Jag blandar hjärtligt leken fritt
Alla får plats i hjärtat mitt

Men var får jag själv min kroppshydda vila?
Alltid jäkta, alltid ila

Vänskaper mig kära rinner ur sanden
Likt hur vatten rinner ur handen

Ska jag behöva frysa dem till is,
för att få bevara dem till varje pris?

Jag letar efter ett tecken, ett märke,
efter min vän fröken Närke

Hon försvann på sin cykel nånstans,
med Rimbo som sin eviga svans

De är väl tillsammans, två och två
utan en tanke utipå:

Liten Bro Ensam i Världen