När jag tänker tillbaka...

De kanske stoltaste ögonblicken i mitt liv:
När Lasse Berghagen låg med mig i sin merca och sen bönar mig om att fly med honom, jag tackar nej.
När Lill-Babs ringer och frågar mig om hur man bäst tillfredsställer en man i sommar i P1, live, wide nation.
När jag fick huvudrollen i en italiensk thriller, egen loge, egen piccolo, jag var ihop med mördaren.
När Flurrisen fick ungar och alla ville sova och tutta på mig.
När TV3 ringer och frågar om jag vill vara med i programmet Extrema samlare! Får jag betalt frågar jag? Nä, du får hjälp, sa de. Okej då, sa jag. Kommer i höst!

Det jag önskar mest:
Att SVT ska ringa och fråga om jag vill vara med i Stjärnorna på slottet. Jag har faktiskt haft en stor artistkarriär. Jag tycker att det är dåligt att de inte uppmärksammar svenskar som gjort stora avtryck utomlands. Rasister.

och saker jag aldrig gjort

- Cykelkrockat med varutransporten i kulverten
- Smakat syrsa när hungern var som värst
- Stulit medicin
- Stulit frön från vinterfåglarna när hungern var som värst
- Grävt en grop att sova i på lekplatsen, Farsta strand
- Gjort mina behov bakom en container på rastplatsen E22.
- Stulit Mcdonalds barnmeal från 10årig pojke när hungern var som värst

-Det var inte jag!

Saker jag aldrig gjort

- Bungyjumpat
- Kramat ett människobarn
- Gymnastik
- Vårdat ett människobarn
- Hyss
- Döpt ett människobarn
- Varit magsjuk i båda ändar samtidigt
- Sett ett människobarn utvecklas till vuxen ålder
- Vetebullar med björnbärsfyllnimg
- Hört ett människobarn kalla mig far
- Stoppat mina egna strumpor

Det finns saker jag ångrar i livet, men inte på denna lista.

Hummelhonung

Jag såg en naken kvinna i dag. Hon var naken och vän till min tvillingsyster. Eller inte så mycket naken egentligen som att jag klädde av henne med blicken. Och inte så mycket en vän till min tvillingsyster som min tvillingsyster. Hon var över för att stjäla honung från bina mina.

Hon lämnade kvar ett krus honung uppe på täppan. Till vildpojken sade hon. Gud välsigna hennes hjärta!

Gubbens diktanalys, del III

Välkomna till tredje delen i min poesiskola, där jag ger dig de väsentliga verktyg du behöver för att utföra en enkel diktanalys. I dag ska vi syssla med ljudrim och jag har därför valt en dikt av Göran Sonnevi. Han vet jag ingenting om. Dikten har heller inget namn, så det här kan bli en utmaning, ärligt talat. Dikter lyder som följer:

Jag såg din mors ansikte
i ditt, när du
satt utan glasögon
en kort stund
i solen Sedan
var det borta
som din mor
också är borta

Poemet är skrivit på fri vers, det vill säga det följer inte något specifikt rimmönster eller meter. Han har hittat på helt själv hur han ska skriva. Bara hittat på. Antagligen är han inget vidare på att rimma, man märker att han försökt, se rad sex och rad åtta, där han rimmar "borta" med... "borta". Bra försök, Göran, men icke godkänt!

I stället för rim har han använt sig av assonans, en sorts bokstavsrim där samma bokstav används flitigt. I diktens första hälft är det u:et som är dominerande, som i du, utan och stund, medan i andra hälften är det o:et som väcker uppmärksamhet, sol, mor och borta. Vad säger då detta oss? Kom ihåg, en iakttagelse är bara intressant om den säger oss något om diktens djupare mening. U och o, uh och oh, korta häftigt uh! uh! uh! och långa utdragna ohhh!! Just det, det är ett samlag vi hör.

Vi ser på diktens innehåll, vad händer? En man ser på sin kvinna som solar sig utan glasögon och ser ett ögonblick kvinnans mor framför sig. Mannen har nog legat med både den äldre modern och den vuxna dottern. En förskräcklig hemlighet att leva med, men oj vilken grej. Vi vet inte om det hela kom fram eller om hemligheten fortfarande är bevarad, men av en eller annan anledning är modern nu "borta". Hon har lämnat både dotter och älskare, vilka nu kämpar med ett dött äktenskap. Han når erektion bara genom att tänka på sin hustrus moder. Vilken sätt att leva.

Jag kan känna igen mig mycket i Görans poetiska alterego. Alla jag älskat med har lämnat mig... De kunde väl inte se förbi kanonkulan, höhö! Ja, mitt utseende har alltid legat mig till last. Jag är begåvad med Frädriknäsan, kraftig och röd, en släktklenod som ärvts vidare i generationer och som sägs ge framgång, men hehe, mest givit mig glåpord och slag. Mina ögon är små och grå och maggen har jag varit välsignad med sedan barnsben. Under en tioårsperiod såg jag mig aldrig i spegeln, levde för mina elever, mina djur, mina vänner. De är borta nu, de allra flesta.

Jag har Majaliten kvar, bara därför att jag aldrig "haft henne" i biblisk mening. I annat fall hade hon flytt mig för länge sedan. Även hon liknar sin mor ibland, men till skillnad från Göran Sonnevi låg jag aldrig med svärmor.

Nej, vad jag pratar! Jag tar tillbaka allt, allt var ljug!

Göttiga minnen!

Bro! Har du haft ihjäl nån?! Eller är det nån slags omskrivning för att du låg med honom? Äh, jag har inte tid med att få veta. Bing-Tommy är så kär att han inte ens bryr sig om att min munherpes har kommit tillbaka. Jag förstår honom i och för sig, jag har heller inget emot min herpes, jag har så goda minnen från ursprungsögonblicket, då den föddes. Han var läcker! Oj oj, han var så snygg så att jag skrek åt honom hur snygg han var. Jag såg honom på en beach i Italien, bello, skrek jag, bello. Sen sa vi inte så mycket mer, bara låste in oss i närmsta hytt.
Bing-Tommy får mig inte att skrika tyvärr. Jag måste avstyra det här, men ändå behålla honom. Han har bil.

Vardagsdramatik

»Surekuk« sade du.
»Nej, sötebröd!« förklarade jag, till ingen nytta. Du insisterade.
»Surekuk« var vad du kallade mig.

Högerregeln trafikanter!

Jag har varit trött på sistonde. Cykelolyckorna ökar inne i staden. Bilisterna visar ingen hänsyn!
I samband med mitt besök hos Fredrik Åkare (som har fått diabetes!) fick jag som tack låna hans kusins golfbil. Jag åker i den nu och är för tillfället mycket tillfredställd, den har sirener! Cyklen har jag bakpå. Tack familjen Åkare. Tack!

Fina Herr Olsson Syrsas ballad

Det fanns en gång fina bröder tvenne,

De älskade varandra, de var bästa vänner

Herr Olsson Duva var äldst av dem,

Stoltast och starkast, hade längst lem

Herr Olsson Syrsa var duons ungtupp,

Lycklig och dansant, varje stämning han livade upp

De tog hand om varandra, den andres kropp ofta löga

Men missförstå mig rätt, de var icke bögar

En regnig natt gick de landsvägen fram

Hemlösa voro de, som två bortsprungna lamm

Lika oskyldiga och värnlösa som dessa snälla djur,

Var de när de i en lada tog en välförtjänt lur

Icke kunde de ana var de lagt sig till ro,

Icke kunde de ana att de gått ända till Bro.

Och godsägaren, som vaknade av pojkarnas milda sång,

Hade nyligen infört nolltolerans på intrång

Sitt gods han ville skydda, det till varje pris,

Ville icke förlora minsta hare, gås eller spädgris

Han tog sitt gevär, laddade det ock så,

Naken gick han ut ur huset, tassade på tå

Ladugårdsdörren flög upp med en välriktad spark

”Vad är ni för några, som tagit er in på min mark?”

Han siktade säkert mot bröderna två,

Som höll om varandra i sömnen, söta som få

Skottet gick av, och från och med nu,

fina herr Olsson Syrsa, är det bara du.

Skänk pengar till djungelbarnen!

Bro! Har du sett till Vildpojken på länge? Jag såg nyss en dokumentär på kanal 5 om en pojke som levt i djungeln hela sitt liv, han kunde inte prata, inte stå upprätt, han var som ett djur. Men så en dag så fick en expedition syn på honom, de trodde inte sina ögon, och så var det en kvinna, som inte hade några barn, som tog sig an honom, och nu lever han i ett fint hus med henne och lär sig allt från början. Jag grät så jag skrek, man kunde även skänka pengar till liknande barn i samma sits efteråt, jag ringde in och skänkte tusen kronor. Men så fick jag ett sting av dåligt samvete vilket är en väldigt ovanlig känsla hos mig, jag gillar den inte. Vildpojken. Han borde ju få pengar från den här fonden. Men han kan inte bo hos mig, det är ett för högt spel för min ischias. Ja, det var bara tanke jag hade. Närke går det ju inte att prata med om det här. Nu ska jag se ett program om tjocka kvinnor som tjänar pengar på att sitta och hoppa på män. Interesting...

Morgondagen kom!

Jag har börjat jobba igen, det har varit ett sånt tryck, stackars ensamma karlar. Brännskadan har börjat läka och jag sitter ute på balkongen igen. De ska inte tro att de slipper Rimbo så lätt. Jag röker mer än vanligt och tar gärna ett och annat samtal därute, jag skäms inte, men de foträta tofflorna på våningen under får säkert heta kinder, och helt säkert blir de upphetsade. Pervon.
Jag har också träffat en ny man, Bing-Tommy. Han spelar mycket flipper. Han har en bil, det är hyggligt tycker jag, och så är han riktig hingst!

Här är äkta humor!

Många vet inte att jag har ett utvecklat sinne för satir och dessutom är jag en hejare på träffande karikatyrteckning. Under penn-namnet Yoko-Yoko var jag under 80-talet Namn och Nytt. Som dom avskydde mig, politikerna, samtidigt som de antingen "ville ha mig eller ville vara mig". I den fräcka andan visar jag här några nytecknade, dräpande politikerkarikatyrer från egen penna.

Mona Sahlin. Satiren kommer fram i det att hon äter Toblerone! Är det så passande? Nej för fasen!

Fredrik Reinfeldt. Blixtskarp satir i det att han är skallig och en fågel har kläckts ur hans äggliknande skalle. Notera: Hakkorset!

Peter Eriksson. Det satiriska inslaget är att han har bar överkropp. Notera: Vackra vädret och fina gässen i bakgrunden. Miljö och så!

Maria Wetterstrand. Är alltså så jäkla tråkig och okarismatisk att hon inte syns. Det blir bra satir.

Leif Pagrotsky. Han är ju så kort, han fick bli lika hög som ett äpple i min satiriska karikatyr. Notera: Penis, pung.

Så mycket kul!

Jag befinner mig på E74 men nu var jag bara tvungen att cykelbromsa in för att hämta andan. Varför? Jag kom att tänka på "Gamla kläder". "Gamla kläder!" "Vi äta Gamla kläder!" ujujuj. Det är bara så toppen! Scenen från Sällskapresan filmen. Alltså. För er som inte visste. Finns att hyra i butik. Tror jag.