Av sällan skådat slag:

- fem myror i en laxask
- fyra svartvitrandiga safarihästar
- tre ackord, en låt
- två grävlingar, en kropp
- en godsägare med käck basker på sne' och en målstake så lång som den var avkvistad

Vad betyder "sexig" för dig?

Den frågan har jag gått runt med bland mina vänner djuren i dag. Så här blev svaren (som kanske överraskar er...) (Mina kommentarer inom parentes):

Mårten Gås: Intelligens.

Trofast: Fräknar på mulen.

Fader Forah, kaninkungen: Majalitens vickande stjärt (Ge dig, Forah!!!)

Kossan Mu: Stora, hårda, mjölkstinna ljuver.

Carmencita: En snyggt sittande oljerock (Varför försaka en enda stilla flirt, hehe?)

Myran på marken: Doften av piss (???)

Grisen där borta: Vackra ögon (Grisars ögon liknar våra, så det är inte så konstigt. Eller ja, de liknar kanske inte så mycket "våra", som "mina".)

Fisken på tallriken: Ett stort bultande hjärta.

Nå, vad betyder sexig för er?

Det kom ett vykort till godset...

Hon lever! Jäntungen lever än!

Gårdens skönhet?

Hoho, Carmencita! Ge denna donna ett par månader att växa till sig, så har du plötsligt fått hård konkurrens om titeln Miss Bro Socken. Ja det är sant! I veckan föddes ett lamm med två stjärtar! På MIN gård! Från en riktigt nedgången gammal tacka dessutom, så för modern väntar Den Stora Vilan så snart hon sinat. Nu har hon äntligen blivit ersatt. Gånger två!

Den stygge godsägarns rackartyg

Dröm dig tillbaka till den tid då jag var ung och fri. Gör det, dröm om det lite. Dröm om mig. Bara lite, lite. Tänk på allt jag har kunnat göra under min långa livstid. Fundera över det, ta en funderare. Tänk över hur mycket tid jag har haft i mitt liv, tid möjlig att lägga på gud vet vad. Gud vet vad. Fantisera lite, släpp hämningar, strunta i om fantasin börjar galet och bara blir värre. Det är bara i fantasin. Du kan fantisera ihop precis vad du vill, för där står jag. Ung, fri, viril, utan en pausknapp. En äventyrare, en utforskare, en vilding. Tänk på det, bara lite. Verkligen föreställ dig mig, ute i världen. Vem vet vem eller vad jag mötte? Ta nu femton minuter. Unna dig detta. Dröm om vad jag kunnat röra vid med mina stora labbar och vem som kunnat röra mig. Ge dig själv en lyxpresent- en lång, fantasifull kvart i en värld du inte trodde fanns. Jag var också ung en gång i tiden, vad gjorde jag? vem mötte jag? Det bestämmer du. Det kommer bli smutsigt, det kommer bli rörigt, ibland kommer du inte ens vara säker på vad det är som händer, vem som är vem och vad som är vad, men låt dig själv ryckas med. Här kan ingen döma dig. Du är trygg. Dröm dig tillbaka till den tid då jag var ung och fri. Gör det, dröm om det lite. Dröm om mig. Bara lite, lite.

[utan titel]

Jag ser i min högra hand

spår

av ofödda barn jag bestulit världen.

Där,

just där min livslinje bryts,

somnar långsamt miljoner.

Knyter näven

av sorg,

av empati.

Sov nu, mina älsklingar,

mina ofödda barn.

Ni prinsar och prinsessor av Bro socken.

En vision i vitt

I natt vaknade jag av ett ljud från gården. Yuck-yuck-yuck, lät det. Jag satte mig käpprätt upp i sängen, genast klarvaken. Det var ett ljud jag tyckte mig känna igen. Jag klev ur sängen, från mitt bröst föll stora bitar getost och stekfläsk från kvällens nattamat. Synd på rara ärter, men jag lät det ligga.

Det var ett oväder ute och natten var elak. Vid de stora panoramafönstren i västra flygeln, där mitt sovrum ligger, stannade jag och ansträngde ögonen för att se ned på gården, men det var alltför mörkt. Så plötsligt lyste himlen upp av den största blixt jag någonsin sett. Ljuset spreds sig ned till gårdsplanen och jag såg henne och mindes genast varför jag känt igen ljudet.

På gårdsplanen stod en påfågel och kråmade sig med fjäderskruden fullt eregerad. Men det som skilde fät från andra av hennes art var att hennes fjädrar gick i nyanser av vit. Hon glittrade. Hennes ögon var dock svarta och när hon vände dem upp mot mitt fönster gick en kall kåre längst min ryggrad. När blixten försvann från himlen såg jag inget mera.

Ett dåligt omen detta. En mardrömsvision iklädd vita fjädrar. Dåliga tider är att vänta för Bro gods, kanske för hela socknen. Dåliga tider.

Därför var jag i morse så tacksam när godset fick en ny besökare. En liten rackare med kloka ögon, snabb i både mun och i sina korta ben. Han ska bli mitt motgift mot det hemska som väntar. Denne lille mansgestalt ska få bo här hos mig, bli en del av mitt följe.

Det är märkligt, vissa saker vet man inte om att man saknat förrän man finner dem. Hur har jag klarat mig utan dvärg?

Gubbens diktanalys, del IV

Ja se "gubben", det är jag det. Gamle Bro. Han med "lillprinsen". På dagens lektion ska jag göra ett undantag från den instiftade läroplanen och se på en roman i stället för ett poem. Och inte vilken roman som helst, utan "Flugornas herre" av Nobelpristagaren William Golding. Jag kommer att gå in på detaljanalys och behandla romanens upplösning, så om ni inte läst den, var på er vakt. Men så himla bra är den inte, läs vidare i stället, så lär ni er något!

Anledningen till att jag valt just "Flugornas herre" är att jag vill berätta för er om termen allegori. En allegori är en berättelse som handlar om något annat, något djupare än vad som först avslöjas. Med enkla medel kan en författare på detta sätt berätta om tunga ämnen, något tabuämne eller komma undan censuren om han skriver under förtryck. Även Golding levde under ett förtryck han inte vågade skriva om rakt ut. Han levde (som vi alla) under kvinnans förtryck.

Romanen handlar om en samling engelska skolpojkar som hamnar på en öde ö efter en (flyg?)krasch. Inga vuxna, bara en grupp prepubertala, halvnakna grabbar. Himmel? Helvete? Tja, vad sägs om att gruppen snart splittras i två grupper, våldet trappas upp, pojkarna hänger sig åt vidskepliga riter och snart mördas det. Mördas!

Det kanske säger sig självt, detta har en djupare mening än vad första anblicken avslöjar. En närmare studie av pojkarnas gruppering avslöjar att Golding här diskuterar den moderna kvinnans plats i samhället, oron som följer hennes emancipation och han undrar vad tusan vi ska göra med dessa problemtjejer.

I romanen slåss pojkarna Ralph och Jack om ledarskapet. Ralph besitter naturliga ledaregenskaper, men är vek och lite korkad. Hans närmsta man är Nasse, smart men överviktig och mobbad. Jack är stark och tvivlar sällan på sig själv eller sin roll. "Jag är jägare!" utbrister han självsäkert. Deras antagonism beskrivs på följande sätt:

"De båda pojkarna stod mitt emot varandra. På ena sidan jaktens lysande värld, taktikens, den vilda upphetsningens, skicklighetens värld, och på den andra längtans, det gäckande förnuftets värld."

Hehe, ja nu börjar det bli uppenbart. Ralph och hans män representerar olika kvinnotyper: ständigt drömmande, längtande, förnuftiga, medan Jack med kumpaner i stället är männen: jägarna, passionerade, färdighetsfulla. Roligare!

Det är tre, nästan fyra, pojkar som går under på ön, detta mikrokosmos som representerar vårt samhälle. De representerar fyra olika kvinnotyper:

Först att gå är den namnlösa Pojken-med-födelsemärket. Han är räddast av alla och hans ansikte täcks av ett stort födelsemärke. Han är Den Översminkade Kvinnan, vek, osäker. Gömmer sig bakom ett lager av färg. Kvinnor, ni behöver inte smink för att vara vackra. Lär er av djuren för guds skull!

Sedan har vi Ralph, ledaren. Han klarar sig i slutet, men inte med hjälp av egna handlingar, utan han räddas av soldater. Han är Feministen. Han tror sig klara av en mans uppgifter, besitter vissa av hans egenskaper, men allt faller naturligtvis samman. Han är för svag i slutändan och gråter när han räddas.

En av anledningarna till Ralphs undergång är att han lyssnar för mycket på Nasse. Nasse, som tror sig vara så klok. Nasse, som är närsynt och överviktig. Nasse, vars bristande hårväxt ger honom en skinheadlook, där de andra blir snyggt långhåriga. Nasse, som mer än någon annan hatar Jacks gäng (dvs männen). Nasse, Lesbianen.

Sist har vi Simon, drömmaren. Som drar sig undan sitt gäng och spenderar mycket tid ensam. Som har konversationer med ett avhugget grishuvud, men ändå tror sig hitta bevis på att "odjuret" inte existerar. Simon är... Simon är... Dagens läxa är: Vilken kvinnotyp är Simon tror ni? Och varför?

En av Ralphs grupps många hang-ups (andra är tanken på att bli "räddade", att ta hand om de små och att "elden" alltid måste brinna (dvs nymfomaner)) är en gammal snäcka som de hittat och använder som mikrofon på deras eviga möten. Den som håller snäckan får ordet. Snäckan representerar slidan. När slidan pratar måste pojkarna med spjut (penisar) tystna. Vilken värld han målar upp, Golding. Jag kan slänga in en ny term när jag ändå håller på: Dystopi. En kass framtidsvision.

Och nu är vi här. Goldings dystopi är vår samtid. Det enda som återstår är att, likt Jack Merridew, stjäla kvinnornas eld (deras passion), iklä sig passande jaktmålning (stålblå ögon utan kärlek, ett humorlöst leende utan värme) och krossa deras snäcka (Hm... Denna gång: deras rätt att tala).

Ho ho! Vem är bäst?

Lite dagsböter för en örfil känns helt okej, när jag vet vad de missat:

Ninjaspark på tjuren
Halvnelson på Fader Forah, kaninkungen
Stryptag på ponnyn Trofast
Catfight med kossan
Spark upp i röven på Mårten gås
Danska skallar fick alla spädgrisarna
Knockout på marsvinet

Kom inte i vägen för mig under min lingonvecka... (och inte är jag femti år heller!)

Metro, era rövskallar!

För sista gången, jag är inte hundra år gammal!!

Hennes oupptäckta vägar

Min vän och ponny Trofast fick som bekant en dotter i fjol, när hans fru fölade. Allt gick bra och Trofast är en stolt och mallig far. Som sig bör. Carmencita är nämligen ett högst välartat sto. Ni vet hur man brukar göra skillnad mellan skönhet och skönhet, en vacker sugga har till exempel inte mycket gemensamt med en vacker kvinna. Men det är annorlunda med Trofasts dotter. Hon är... ja, hon är snygg helt enkelt. Så där riktigt snygg.

Jag skulle aldrig drömma om att försöka något. Hon är ju min bästa väns dotter för tusan och jag har ju Majaliten. Men det känns härligt att ha lite fjärilar i magen när jag vandrar runt godset och möter Carmencitas blick. Men nej. Bäst att låta bli.

Frågetecken bänds raka, blir utropstecken

Har förstått att ett antal missförstånd existerar. Låt oss reda upp dem. Tillsammans.

1. Jag är godsägare, inte godisägare!
2. Jodå, om ni sticker mig, så blöder jag. Om ni kittlar mig, då kiknar jag.
3. Jag önskar livet ur, inte byxorna av, Björn af Kleen! Drömmar gillas ej, för dem styr man icke över.
4. En hektar är lika med 10 000 kvadratmeter, inget annat.
5. Frädriknäsan sitter där den sitter, den har inte skurits av.
6. Jag är INTE över hundra år gammal!
7. Jag har heller INTE "börjat rugga"!
8. Jag gillar att spekulera i aktier (i fantasin), inte späckknullerera i sexakter (i fantasin).
9. Jag bär tweed, inte "rutigt".
10. Och favoritfärgen är grön.

Vem startar dessa rykten!?

Sucka mitt hjärta men brist dock ej

När jag var elva år, det minns jag väl, var jag djupt förälskad i min lärarinna Velma. Hon var kvinnligt skön, brunt hår i hård knut, spetsig näsa, enorm och lågt hängande barm. Hon var konstnärligt lagd, precis som jag. Jag beundrade henne på avstånd. Skickade anonyma lappar där jag presenterade mina analyser av berömda konstverk och ryska romaner jag hoppades få se och få läsa en vacker dag. Velma brukade roa klassen med att rita våra porträtt på första sidan av våra skrivblock, varje vecka fick en ny elev den äran. En vecka var det min tur. Det blev otäckt likt.


Det spred sig ett fnitter bland klass 4B. Ett fniss som ökade i styrka och blev ett hånskratt. Jag försökte skratta med, tills dess jag såg att även Velma skrattade. Hon tittade ned på sin teckning, upp på mig, ned på sin teckning igen. Hon pekade på sin teckning med sitt smala högra pekfinger, höjde sedan sitt finger åt mitt håll. "Det är ju... Det är ju precis!" fick hon fram mellan de höga skratten.

Jag fick min hämnd när jag ljög ihop en historia om oss två som jag i skrift, signerad och med vattenstämpel, presenterade till rektorn. Hon försvann från skolan efter det. På åttiotalet såg jag Velma på Sergels torg i Stockholm, där hon ritade karikatyrer åt turister. Hon hade släckta ögon, men affärerna verkade gå bra. Hon hade talang, ingen snack om saken.

Ren som en blomma, skygg som en vind

Jag har ju aldrig semester. Sommaren ger ändå tid för tankar och reflektion. Herr Olsson Syrsa var nedstämd sist vi sågs. Han bär på hjärtesorg. Spader Dam har övergivit honom. Därför har jag skrivit honom en dikt, som jag ska framföra i dagarna.

"Från Öckerö logens dragspel och bas, fullmånen lyser som vaden av glas. Där dansar Herr Syrsa kind imot kind med lilla fröken Närke. Hon dansar och blundar så nära intill, hon följer i dansen precis vart han vill. Han för och hon följer lätt som en vind men säg, varför rodnar Herr Syrsa? Säg var det för det Fröken Närke sa? Du doftar så gott och dansar så bra, din midja är smal och barmen är trind, Vad du är vacker, Herr Olsson Syrsa."

Jag känner mig plötsligt väldigt yr och så har jag nattarbete framför mig. Plikten framför allt, i övermorgon ska jag läsa min dikt. För H. Olsson. Syrsa.

Snickrasnack

I går snickrade jag. I kronologisk ordning fick jag: spik i handen, spik i tummen, spik in i röven, spik i armen, spik i andra handen, spik in i röven, spik in i röven, spik in i röven, spik in i röven.

Fredagen den trettonde. En jävla dag att slå upp ett nytt uthus.

När jag tänker tillbaka...

De kanske stoltaste ögonblicken i mitt liv:
När Lasse Berghagen låg med mig i sin merca och sen bönar mig om att fly med honom, jag tackar nej.
När Lill-Babs ringer och frågar mig om hur man bäst tillfredsställer en man i sommar i P1, live, wide nation.
När jag fick huvudrollen i en italiensk thriller, egen loge, egen piccolo, jag var ihop med mördaren.
När Flurrisen fick ungar och alla ville sova och tutta på mig.
När TV3 ringer och frågar om jag vill vara med i programmet Extrema samlare! Får jag betalt frågar jag? Nä, du får hjälp, sa de. Okej då, sa jag. Kommer i höst!

Det jag önskar mest:
Att SVT ska ringa och fråga om jag vill vara med i Stjärnorna på slottet. Jag har faktiskt haft en stor artistkarriär. Jag tycker att det är dåligt att de inte uppmärksammar svenskar som gjort stora avtryck utomlands. Rasister.

och saker jag aldrig gjort

- Cykelkrockat med varutransporten i kulverten
- Smakat syrsa när hungern var som värst
- Stulit medicin
- Stulit frön från vinterfåglarna när hungern var som värst
- Grävt en grop att sova i på lekplatsen, Farsta strand
- Gjort mina behov bakom en container på rastplatsen E22.
- Stulit Mcdonalds barnmeal från 10årig pojke när hungern var som värst

-Det var inte jag!

Saker jag aldrig gjort

- Bungyjumpat
- Kramat ett människobarn
- Gymnastik
- Vårdat ett människobarn
- Hyss
- Döpt ett människobarn
- Varit magsjuk i båda ändar samtidigt
- Sett ett människobarn utvecklas till vuxen ålder
- Vetebullar med björnbärsfyllnimg
- Hört ett människobarn kalla mig far
- Stoppat mina egna strumpor

Det finns saker jag ångrar i livet, men inte på denna lista.

Hummelhonung

Jag såg en naken kvinna i dag. Hon var naken och vän till min tvillingsyster. Eller inte så mycket naken egentligen som att jag klädde av henne med blicken. Och inte så mycket en vän till min tvillingsyster som min tvillingsyster. Hon var över för att stjäla honung från bina mina.

Hon lämnade kvar ett krus honung uppe på täppan. Till vildpojken sade hon. Gud välsigna hennes hjärta!

Gubbens diktanalys, del III

Välkomna till tredje delen i min poesiskola, där jag ger dig de väsentliga verktyg du behöver för att utföra en enkel diktanalys. I dag ska vi syssla med ljudrim och jag har därför valt en dikt av Göran Sonnevi. Han vet jag ingenting om. Dikten har heller inget namn, så det här kan bli en utmaning, ärligt talat. Dikter lyder som följer:

Jag såg din mors ansikte
i ditt, när du
satt utan glasögon
en kort stund
i solen Sedan
var det borta
som din mor
också är borta

Poemet är skrivit på fri vers, det vill säga det följer inte något specifikt rimmönster eller meter. Han har hittat på helt själv hur han ska skriva. Bara hittat på. Antagligen är han inget vidare på att rimma, man märker att han försökt, se rad sex och rad åtta, där han rimmar "borta" med... "borta". Bra försök, Göran, men icke godkänt!

I stället för rim har han använt sig av assonans, en sorts bokstavsrim där samma bokstav används flitigt. I diktens första hälft är det u:et som är dominerande, som i du, utan och stund, medan i andra hälften är det o:et som väcker uppmärksamhet, sol, mor och borta. Vad säger då detta oss? Kom ihåg, en iakttagelse är bara intressant om den säger oss något om diktens djupare mening. U och o, uh och oh, korta häftigt uh! uh! uh! och långa utdragna ohhh!! Just det, det är ett samlag vi hör.

Vi ser på diktens innehåll, vad händer? En man ser på sin kvinna som solar sig utan glasögon och ser ett ögonblick kvinnans mor framför sig. Mannen har nog legat med både den äldre modern och den vuxna dottern. En förskräcklig hemlighet att leva med, men oj vilken grej. Vi vet inte om det hela kom fram eller om hemligheten fortfarande är bevarad, men av en eller annan anledning är modern nu "borta". Hon har lämnat både dotter och älskare, vilka nu kämpar med ett dött äktenskap. Han når erektion bara genom att tänka på sin hustrus moder. Vilken sätt att leva.

Jag kan känna igen mig mycket i Görans poetiska alterego. Alla jag älskat med har lämnat mig... De kunde väl inte se förbi kanonkulan, höhö! Ja, mitt utseende har alltid legat mig till last. Jag är begåvad med Frädriknäsan, kraftig och röd, en släktklenod som ärvts vidare i generationer och som sägs ge framgång, men hehe, mest givit mig glåpord och slag. Mina ögon är små och grå och maggen har jag varit välsignad med sedan barnsben. Under en tioårsperiod såg jag mig aldrig i spegeln, levde för mina elever, mina djur, mina vänner. De är borta nu, de allra flesta.

Jag har Majaliten kvar, bara därför att jag aldrig "haft henne" i biblisk mening. I annat fall hade hon flytt mig för länge sedan. Även hon liknar sin mor ibland, men till skillnad från Göran Sonnevi låg jag aldrig med svärmor.

Nej, vad jag pratar! Jag tar tillbaka allt, allt var ljug!

Göttiga minnen!

Bro! Har du haft ihjäl nån?! Eller är det nån slags omskrivning för att du låg med honom? Äh, jag har inte tid med att få veta. Bing-Tommy är så kär att han inte ens bryr sig om att min munherpes har kommit tillbaka. Jag förstår honom i och för sig, jag har heller inget emot min herpes, jag har så goda minnen från ursprungsögonblicket, då den föddes. Han var läcker! Oj oj, han var så snygg så att jag skrek åt honom hur snygg han var. Jag såg honom på en beach i Italien, bello, skrek jag, bello. Sen sa vi inte så mycket mer, bara låste in oss i närmsta hytt.
Bing-Tommy får mig inte att skrika tyvärr. Jag måste avstyra det här, men ändå behålla honom. Han har bil.

Vardagsdramatik

»Surekuk« sade du.
»Nej, sötebröd!« förklarade jag, till ingen nytta. Du insisterade.
»Surekuk« var vad du kallade mig.

Högerregeln trafikanter!

Jag har varit trött på sistonde. Cykelolyckorna ökar inne i staden. Bilisterna visar ingen hänsyn!
I samband med mitt besök hos Fredrik Åkare (som har fått diabetes!) fick jag som tack låna hans kusins golfbil. Jag åker i den nu och är för tillfället mycket tillfredställd, den har sirener! Cyklen har jag bakpå. Tack familjen Åkare. Tack!

Fina Herr Olsson Syrsas ballad

Det fanns en gång fina bröder tvenne,

De älskade varandra, de var bästa vänner

Herr Olsson Duva var äldst av dem,

Stoltast och starkast, hade längst lem

Herr Olsson Syrsa var duons ungtupp,

Lycklig och dansant, varje stämning han livade upp

De tog hand om varandra, den andres kropp ofta löga

Men missförstå mig rätt, de var icke bögar

En regnig natt gick de landsvägen fram

Hemlösa voro de, som två bortsprungna lamm

Lika oskyldiga och värnlösa som dessa snälla djur,

Var de när de i en lada tog en välförtjänt lur

Icke kunde de ana var de lagt sig till ro,

Icke kunde de ana att de gått ända till Bro.

Och godsägaren, som vaknade av pojkarnas milda sång,

Hade nyligen infört nolltolerans på intrång

Sitt gods han ville skydda, det till varje pris,

Ville icke förlora minsta hare, gås eller spädgris

Han tog sitt gevär, laddade det ock så,

Naken gick han ut ur huset, tassade på tå

Ladugårdsdörren flög upp med en välriktad spark

”Vad är ni för några, som tagit er in på min mark?”

Han siktade säkert mot bröderna två,

Som höll om varandra i sömnen, söta som få

Skottet gick av, och från och med nu,

fina herr Olsson Syrsa, är det bara du.

Skänk pengar till djungelbarnen!

Bro! Har du sett till Vildpojken på länge? Jag såg nyss en dokumentär på kanal 5 om en pojke som levt i djungeln hela sitt liv, han kunde inte prata, inte stå upprätt, han var som ett djur. Men så en dag så fick en expedition syn på honom, de trodde inte sina ögon, och så var det en kvinna, som inte hade några barn, som tog sig an honom, och nu lever han i ett fint hus med henne och lär sig allt från början. Jag grät så jag skrek, man kunde även skänka pengar till liknande barn i samma sits efteråt, jag ringde in och skänkte tusen kronor. Men så fick jag ett sting av dåligt samvete vilket är en väldigt ovanlig känsla hos mig, jag gillar den inte. Vildpojken. Han borde ju få pengar från den här fonden. Men han kan inte bo hos mig, det är ett för högt spel för min ischias. Ja, det var bara tanke jag hade. Närke går det ju inte att prata med om det här. Nu ska jag se ett program om tjocka kvinnor som tjänar pengar på att sitta och hoppa på män. Interesting...

Morgondagen kom!

Jag har börjat jobba igen, det har varit ett sånt tryck, stackars ensamma karlar. Brännskadan har börjat läka och jag sitter ute på balkongen igen. De ska inte tro att de slipper Rimbo så lätt. Jag röker mer än vanligt och tar gärna ett och annat samtal därute, jag skäms inte, men de foträta tofflorna på våningen under får säkert heta kinder, och helt säkert blir de upphetsade. Pervon.
Jag har också träffat en ny man, Bing-Tommy. Han spelar mycket flipper. Han har en bil, det är hyggligt tycker jag, och så är han riktig hingst!

Här är äkta humor!

Många vet inte att jag har ett utvecklat sinne för satir och dessutom är jag en hejare på träffande karikatyrteckning. Under penn-namnet Yoko-Yoko var jag under 80-talet Namn och Nytt. Som dom avskydde mig, politikerna, samtidigt som de antingen "ville ha mig eller ville vara mig". I den fräcka andan visar jag här några nytecknade, dräpande politikerkarikatyrer från egen penna.

Mona Sahlin. Satiren kommer fram i det att hon äter Toblerone! Är det så passande? Nej för fasen!

Fredrik Reinfeldt. Blixtskarp satir i det att han är skallig och en fågel har kläckts ur hans äggliknande skalle. Notera: Hakkorset!

Peter Eriksson. Det satiriska inslaget är att han har bar överkropp. Notera: Vackra vädret och fina gässen i bakgrunden. Miljö och så!

Maria Wetterstrand. Är alltså så jäkla tråkig och okarismatisk att hon inte syns. Det blir bra satir.

Leif Pagrotsky. Han är ju så kort, han fick bli lika hög som ett äpple i min satiriska karikatyr. Notera: Penis, pung.

Så mycket kul!

Jag befinner mig på E74 men nu var jag bara tvungen att cykelbromsa in för att hämta andan. Varför? Jag kom att tänka på "Gamla kläder". "Gamla kläder!" "Vi äta Gamla kläder!" ujujuj. Det är bara så toppen! Scenen från Sällskapresan filmen. Alltså. För er som inte visste. Finns att hyra i butik. Tror jag.

Något ska de ju äta!

Sedan jag började utfodra kreaturen med skeppsskorpor, som jag fann i en övergiven Amerikakista på vinden, har jag blivit fullständigt nedringd av sockenbor som klagar på oljudet. Vare sig tandrad eller skorpa ger vika först ekar det över hela bygden, dygnet runt. "Kulspruteljud" gormade en käring, "kastanjetter" en annan. Bestäm er!

Nu är jag bara rädd att det börjat spöka i den där gamla kistan. Då måste den brännas och askan placeras i vigd jord, tre ave Maria och sen ska tre vackra tanter förlora jungfrudomen på denna plats inom sju år. Annars går det illa.

Alltid topless!

Jag har bränt mig. Jag somnade i stolen på balkongen och inte nog med att det började brinna, min hud är lila. Jag kan inte röra mig. Det var till slut brandsprutan som väckte mig och svedde bort hud på kuppen. Det var grannarna med bebisen, så jävla överdramatiska, ringa brandkår. Det kan aldrig bli en stor brand av en cigg, men uh nej, de var så rädda. De skulle bara veta hur gött det är att somna med en cigg, särskilt i sängen, rakt under er dubbelsäng... Och när jag tänker på den dubbelsängen och de tre rycken jag hör på lördagskvällen, ja, då är det inte så konstigt att ni är så jävla spända. Tvi!
Men nu kan jag inte ligga i min säng för att jag är lila och svedd. Hemtjänsten har köpt nån gel som de smörjer med, men det blir fin färg sen när det lagt sig, och inga ränder- topless!