Sedan jag började utfodra kreaturen med skeppsskorpor, som jag fann i en övergiven Amerikakista på vinden, har jag blivit fullständigt nedringd av sockenbor som klagar på oljudet. Vare sig tandrad eller skorpa ger vika först ekar det över hela bygden, dygnet runt. "Kulspruteljud" gormade en käring, "kastanjetter" en annan. Bestäm er!
Nu är jag bara rädd att det börjat spöka i den där gamla kistan. Då måste den brännas och askan placeras i vigd jord, tre ave Maria och sen ska tre vackra tanter förlora jungfrudomen på denna plats inom sju år. Annars går det illa.
tisdag 29 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar