Jag har det värst!

Jag är paralyserad av hunger och utslag efter häktet. Jag kan inte röra mig. Jag är rädd att jag kommer svälta ihjäl eller kommer eksemen att kväva mig. Och ingen hjälp får jag. Jag är på utredning. Så jag ligger här i soffan med telefonen som min enda livlina. Kinamannen har varit här med kebab några gånger om dagen och så kom hon som är så ensam och städade åt mig. Mest skriker jag bara. Aaah, skriker jag. Då vaknar ungen ovanför, då skriker jag ännu mer. KRIS ska ha möte men jag är inte välkommen längre, jag frågade om de ger ekonomisk kompensation när man har varit med om ett trauma. De hänvisade mig till Brottsofferjouren och frågade hur jag ville ha det egentligen, är jag ett offer eller är jag fd kriminell. Inte fan vet jag skrek jag, alla är ute efter mig, att det alltid ska vara så svart eller vitt sa jag, sen frågade jag hur mycket man kan få från den där jouren. Då la de på. Ute skiner solen och snart är det midsommar, firar vi som vanligt?