söndag 16 maj 2010
Är Manboy någon slags orkester?
Rimbo, det glädjer mig att du redan känns piggare. Du är ju utarbetad och återhämtning tar tid. Det är förskräckligt att folk inte har förmåga att slå rätt telefonnummer! Vi får mötas upp på Bro Socken, där lägger vi fuktad björnskinka på dina eksemdrabbade områden. Resten skrubbar jag bort. På IKEA parkeringen igår morse har någon stulit min cykelsadel. Det var när jag köpte prinsessbakelse som de säljer för ett sådant billigt pris. Väl ute möter jag en man som påstod sig vara diabetiker fast jag tror snarare att han var en räv. Jag får låna hans cykel för att ta mig in till närmaste sadelbyrå . Cykeln var inte av denna värld. Uppkäftig. Fullkomligt opålitlig. Inne i stan fäller cykeln mig rakt utanför Frälsningsarmens socialkontor. Till en början trodde jag att det var hånskratt från människor jag hörde, men det var från cykeln såklart. Jag tog mig upp, gick därifrån med en blick målmedveten som om jag var på väg till ett möte. Förnekade mitt onda knä. Nu måste jag bara hitta en skräddare därför att kjolatyget är alldeles brunt i baken. Jag har skrubbsår i handflatorna ser jag nu.
Etiketter:
Cykel,
Fröken Närke,
Kropp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar