Bro, du granedoftande bro.
Behåll hatten på, det är jag som ska ta av mig min hätta. Tårkanlerna öppnades vid läsningen av din sonett. Den är så fylld av liv. Jag blev alldeles rödblossig på halsen, och det rös till någonstans inom mig varpå jag sedan övergick till en känsla av skam. Jag vet inte vad det var som hände och jag går fortfarande i tankar. Jag har ju liksom du Bro varit i TV. Fick ju förfrågan att medverka i Antikrundan. Jag heter Fröken sa jag. Mitt efternamn är Närke. Mer behövde jag inte göra sa filmteamet. Jag tror visserligen att jag till en början vacklade med blicken fast till slut lyckades jag fästa min blick rakt in i kameran. Det är roligt att kunna hjälpa till. Folket skrattade och verkade glada. Rimbo, min pyttelilla tjockgumma, jag önskar dig en trevlig färd. Tack för erbjudan om dusch men jag har tillräckligt med vatten. Jag polerar flera gånger per dag. Jag tänker ändå cykla förbi ditt hus, varelsen med snoppen behöver nog min hjälp.
onsdag 26 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar