När jag tänker tillbaka...

De kanske stoltaste ögonblicken i mitt liv:
När Lasse Berghagen låg med mig i sin merca och sen bönar mig om att fly med honom, jag tackar nej.
När Lill-Babs ringer och frågar mig om hur man bäst tillfredsställer en man i sommar i P1, live, wide nation.
När jag fick huvudrollen i en italiensk thriller, egen loge, egen piccolo, jag var ihop med mördaren.
När Flurrisen fick ungar och alla ville sova och tutta på mig.
När TV3 ringer och frågar om jag vill vara med i programmet Extrema samlare! Får jag betalt frågar jag? Nä, du får hjälp, sa de. Okej då, sa jag. Kommer i höst!

Det jag önskar mest:
Att SVT ska ringa och fråga om jag vill vara med i Stjärnorna på slottet. Jag har faktiskt haft en stor artistkarriär. Jag tycker att det är dåligt att de inte uppmärksammar svenskar som gjort stora avtryck utomlands. Rasister.

och saker jag aldrig gjort

- Cykelkrockat med varutransporten i kulverten
- Smakat syrsa när hungern var som värst
- Stulit medicin
- Stulit frön från vinterfåglarna när hungern var som värst
- Grävt en grop att sova i på lekplatsen, Farsta strand
- Gjort mina behov bakom en container på rastplatsen E22.
- Stulit Mcdonalds barnmeal från 10årig pojke när hungern var som värst

-Det var inte jag!

Saker jag aldrig gjort

- Bungyjumpat
- Kramat ett människobarn
- Gymnastik
- Vårdat ett människobarn
- Hyss
- Döpt ett människobarn
- Varit magsjuk i båda ändar samtidigt
- Sett ett människobarn utvecklas till vuxen ålder
- Vetebullar med björnbärsfyllnimg
- Hört ett människobarn kalla mig far
- Stoppat mina egna strumpor

Det finns saker jag ångrar i livet, men inte på denna lista.

Hummelhonung

Jag såg en naken kvinna i dag. Hon var naken och vän till min tvillingsyster. Eller inte så mycket naken egentligen som att jag klädde av henne med blicken. Och inte så mycket en vän till min tvillingsyster som min tvillingsyster. Hon var över för att stjäla honung från bina mina.

Hon lämnade kvar ett krus honung uppe på täppan. Till vildpojken sade hon. Gud välsigna hennes hjärta!

Gubbens diktanalys, del III

Välkomna till tredje delen i min poesiskola, där jag ger dig de väsentliga verktyg du behöver för att utföra en enkel diktanalys. I dag ska vi syssla med ljudrim och jag har därför valt en dikt av Göran Sonnevi. Han vet jag ingenting om. Dikten har heller inget namn, så det här kan bli en utmaning, ärligt talat. Dikter lyder som följer:

Jag såg din mors ansikte
i ditt, när du
satt utan glasögon
en kort stund
i solen Sedan
var det borta
som din mor
också är borta

Poemet är skrivit på fri vers, det vill säga det följer inte något specifikt rimmönster eller meter. Han har hittat på helt själv hur han ska skriva. Bara hittat på. Antagligen är han inget vidare på att rimma, man märker att han försökt, se rad sex och rad åtta, där han rimmar "borta" med... "borta". Bra försök, Göran, men icke godkänt!

I stället för rim har han använt sig av assonans, en sorts bokstavsrim där samma bokstav används flitigt. I diktens första hälft är det u:et som är dominerande, som i du, utan och stund, medan i andra hälften är det o:et som väcker uppmärksamhet, sol, mor och borta. Vad säger då detta oss? Kom ihåg, en iakttagelse är bara intressant om den säger oss något om diktens djupare mening. U och o, uh och oh, korta häftigt uh! uh! uh! och långa utdragna ohhh!! Just det, det är ett samlag vi hör.

Vi ser på diktens innehåll, vad händer? En man ser på sin kvinna som solar sig utan glasögon och ser ett ögonblick kvinnans mor framför sig. Mannen har nog legat med både den äldre modern och den vuxna dottern. En förskräcklig hemlighet att leva med, men oj vilken grej. Vi vet inte om det hela kom fram eller om hemligheten fortfarande är bevarad, men av en eller annan anledning är modern nu "borta". Hon har lämnat både dotter och älskare, vilka nu kämpar med ett dött äktenskap. Han når erektion bara genom att tänka på sin hustrus moder. Vilken sätt att leva.

Jag kan känna igen mig mycket i Görans poetiska alterego. Alla jag älskat med har lämnat mig... De kunde väl inte se förbi kanonkulan, höhö! Ja, mitt utseende har alltid legat mig till last. Jag är begåvad med Frädriknäsan, kraftig och röd, en släktklenod som ärvts vidare i generationer och som sägs ge framgång, men hehe, mest givit mig glåpord och slag. Mina ögon är små och grå och maggen har jag varit välsignad med sedan barnsben. Under en tioårsperiod såg jag mig aldrig i spegeln, levde för mina elever, mina djur, mina vänner. De är borta nu, de allra flesta.

Jag har Majaliten kvar, bara därför att jag aldrig "haft henne" i biblisk mening. I annat fall hade hon flytt mig för länge sedan. Även hon liknar sin mor ibland, men till skillnad från Göran Sonnevi låg jag aldrig med svärmor.

Nej, vad jag pratar! Jag tar tillbaka allt, allt var ljug!

Göttiga minnen!

Bro! Har du haft ihjäl nån?! Eller är det nån slags omskrivning för att du låg med honom? Äh, jag har inte tid med att få veta. Bing-Tommy är så kär att han inte ens bryr sig om att min munherpes har kommit tillbaka. Jag förstår honom i och för sig, jag har heller inget emot min herpes, jag har så goda minnen från ursprungsögonblicket, då den föddes. Han var läcker! Oj oj, han var så snygg så att jag skrek åt honom hur snygg han var. Jag såg honom på en beach i Italien, bello, skrek jag, bello. Sen sa vi inte så mycket mer, bara låste in oss i närmsta hytt.
Bing-Tommy får mig inte att skrika tyvärr. Jag måste avstyra det här, men ändå behålla honom. Han har bil.

Vardagsdramatik

»Surekuk« sade du.
»Nej, sötebröd!« förklarade jag, till ingen nytta. Du insisterade.
»Surekuk« var vad du kallade mig.

Högerregeln trafikanter!

Jag har varit trött på sistonde. Cykelolyckorna ökar inne i staden. Bilisterna visar ingen hänsyn!
I samband med mitt besök hos Fredrik Åkare (som har fått diabetes!) fick jag som tack låna hans kusins golfbil. Jag åker i den nu och är för tillfället mycket tillfredställd, den har sirener! Cyklen har jag bakpå. Tack familjen Åkare. Tack!

Fina Herr Olsson Syrsas ballad

Det fanns en gång fina bröder tvenne,

De älskade varandra, de var bästa vänner

Herr Olsson Duva var äldst av dem,

Stoltast och starkast, hade längst lem

Herr Olsson Syrsa var duons ungtupp,

Lycklig och dansant, varje stämning han livade upp

De tog hand om varandra, den andres kropp ofta löga

Men missförstå mig rätt, de var icke bögar

En regnig natt gick de landsvägen fram

Hemlösa voro de, som två bortsprungna lamm

Lika oskyldiga och värnlösa som dessa snälla djur,

Var de när de i en lada tog en välförtjänt lur

Icke kunde de ana var de lagt sig till ro,

Icke kunde de ana att de gått ända till Bro.

Och godsägaren, som vaknade av pojkarnas milda sång,

Hade nyligen infört nolltolerans på intrång

Sitt gods han ville skydda, det till varje pris,

Ville icke förlora minsta hare, gås eller spädgris

Han tog sitt gevär, laddade det ock så,

Naken gick han ut ur huset, tassade på tå

Ladugårdsdörren flög upp med en välriktad spark

”Vad är ni för några, som tagit er in på min mark?”

Han siktade säkert mot bröderna två,

Som höll om varandra i sömnen, söta som få

Skottet gick av, och från och med nu,

fina herr Olsson Syrsa, är det bara du.

Skänk pengar till djungelbarnen!

Bro! Har du sett till Vildpojken på länge? Jag såg nyss en dokumentär på kanal 5 om en pojke som levt i djungeln hela sitt liv, han kunde inte prata, inte stå upprätt, han var som ett djur. Men så en dag så fick en expedition syn på honom, de trodde inte sina ögon, och så var det en kvinna, som inte hade några barn, som tog sig an honom, och nu lever han i ett fint hus med henne och lär sig allt från början. Jag grät så jag skrek, man kunde även skänka pengar till liknande barn i samma sits efteråt, jag ringde in och skänkte tusen kronor. Men så fick jag ett sting av dåligt samvete vilket är en väldigt ovanlig känsla hos mig, jag gillar den inte. Vildpojken. Han borde ju få pengar från den här fonden. Men han kan inte bo hos mig, det är ett för högt spel för min ischias. Ja, det var bara tanke jag hade. Närke går det ju inte att prata med om det här. Nu ska jag se ett program om tjocka kvinnor som tjänar pengar på att sitta och hoppa på män. Interesting...

Morgondagen kom!

Jag har börjat jobba igen, det har varit ett sånt tryck, stackars ensamma karlar. Brännskadan har börjat läka och jag sitter ute på balkongen igen. De ska inte tro att de slipper Rimbo så lätt. Jag röker mer än vanligt och tar gärna ett och annat samtal därute, jag skäms inte, men de foträta tofflorna på våningen under får säkert heta kinder, och helt säkert blir de upphetsade. Pervon.
Jag har också träffat en ny man, Bing-Tommy. Han spelar mycket flipper. Han har en bil, det är hyggligt tycker jag, och så är han riktig hingst!

Här är äkta humor!

Många vet inte att jag har ett utvecklat sinne för satir och dessutom är jag en hejare på träffande karikatyrteckning. Under penn-namnet Yoko-Yoko var jag under 80-talet Namn och Nytt. Som dom avskydde mig, politikerna, samtidigt som de antingen "ville ha mig eller ville vara mig". I den fräcka andan visar jag här några nytecknade, dräpande politikerkarikatyrer från egen penna.

Mona Sahlin. Satiren kommer fram i det att hon äter Toblerone! Är det så passande? Nej för fasen!

Fredrik Reinfeldt. Blixtskarp satir i det att han är skallig och en fågel har kläckts ur hans äggliknande skalle. Notera: Hakkorset!

Peter Eriksson. Det satiriska inslaget är att han har bar överkropp. Notera: Vackra vädret och fina gässen i bakgrunden. Miljö och så!

Maria Wetterstrand. Är alltså så jäkla tråkig och okarismatisk att hon inte syns. Det blir bra satir.

Leif Pagrotsky. Han är ju så kort, han fick bli lika hög som ett äpple i min satiriska karikatyr. Notera: Penis, pung.

Så mycket kul!

Jag befinner mig på E74 men nu var jag bara tvungen att cykelbromsa in för att hämta andan. Varför? Jag kom att tänka på "Gamla kläder". "Gamla kläder!" "Vi äta Gamla kläder!" ujujuj. Det är bara så toppen! Scenen från Sällskapresan filmen. Alltså. För er som inte visste. Finns att hyra i butik. Tror jag.

Något ska de ju äta!

Sedan jag började utfodra kreaturen med skeppsskorpor, som jag fann i en övergiven Amerikakista på vinden, har jag blivit fullständigt nedringd av sockenbor som klagar på oljudet. Vare sig tandrad eller skorpa ger vika först ekar det över hela bygden, dygnet runt. "Kulspruteljud" gormade en käring, "kastanjetter" en annan. Bestäm er!

Nu är jag bara rädd att det börjat spöka i den där gamla kistan. Då måste den brännas och askan placeras i vigd jord, tre ave Maria och sen ska tre vackra tanter förlora jungfrudomen på denna plats inom sju år. Annars går det illa.

Alltid topless!

Jag har bränt mig. Jag somnade i stolen på balkongen och inte nog med att det började brinna, min hud är lila. Jag kan inte röra mig. Det var till slut brandsprutan som väckte mig och svedde bort hud på kuppen. Det var grannarna med bebisen, så jävla överdramatiska, ringa brandkår. Det kan aldrig bli en stor brand av en cigg, men uh nej, de var så rädda. De skulle bara veta hur gött det är att somna med en cigg, särskilt i sängen, rakt under er dubbelsäng... Och när jag tänker på den dubbelsängen och de tre rycken jag hör på lördagskvällen, ja, då är det inte så konstigt att ni är så jävla spända. Tvi!
Men nu kan jag inte ligga i min säng för att jag är lila och svedd. Hemtjänsten har köpt nån gel som de smörjer med, men det blir fin färg sen när det lagt sig, och inga ränder- topless!

jag tror att smöret har gått upp flera hekto.

God morgon och fortsatt trevlig midsommar!!
Tråkigt att ingen kunde dyka upp!!
Herr Olsson Syrsa kom dock och det med besked. Han hade även med sig ett damsällskap till min midsommarfest. Som kvinna måste jag ändå säga att jag är ovanligt flexibel och anpassningsbar. Tycker om överaskningar! Härligt med objudna gäster! Jag kallar henne Spader dam på grund av deras slående likhet. Att hon råkar vara den fulaste i kortleken är inget jag kan råda över. Jag vann Hoppa säck grenen! (I år igen!!) Spader damen ville inte ställa upp till en början, jag tror att hon kände sig underlägsen. Men jag förklarade efter att jag vunnit att hon inte får ställa sig så höga krav på sig själv. Att vi två ligger på så olika nivå och att hon bara skulle må dåligt om hon jämförde sig med mig.

Jag gick sedan en vända i skogen och råkade äta för mycket flugsvamp. Tungan svullnade upp och jag kunde därmed inte hålla mitt årliga midsommartal. Det var 27 minuter långt.

Fiska fiskar

Förlåt att jag missade midsommarfirandet i helgen, men jag hade fullt upp med eget. Jag ville bekräfta en teori jag länge grunnat över och midsommarafton är enda kvällen på året då detta är möjligt. Jag satt nere vid sjön hela natten och fiskade, prövade bete efter bete och har nu kommit fram till den ultimate beteslistan. Den lyder som följer:

Mask - aborre, gädda
Fläsk - farfar Gös
Kaviár - LAXEN!
Lax - LAXEN!
Bit av Trofast - Midsommarbraxen
Liten grå - Kattfisk

På tal om kattfisk, den äter jag inte. Jag knäcker alltid nacken och slänger tillbaka den. Med dess långa morrhår och elaka blick är den den värsta av alla fiskar, den vill ont och JAG ÄTER DEN INTE!!

Booty call

Juteväv är inte bra för mina eksem. Jag vill bara ligga med nån på midsommar. Om det inte finns nån ringer jag till Sten. Jag har inget tålamod just nu, det har man inte när man lider av sur tarm och tennisarm.

100 meter säck

Jag är så vansinnigt eggad inför midsommarfirandets årliga tävling! Hoppa säck. Hoppa låångt! Startskottet som Bro skjuter av går kl. 15.00. Den som hoppar jättejättefort och låångt vinner. Fina priser utlovas. Fusk diskvalificeras! Jag har beställt jutevävssäckar som ska komma hem till Bodil-18 på 3 tr. (hon som behöver hjälp med dosettdelning). I år är säckarna extra slitstarka. Det gör inget om man tar i! Det gör alltså inget om man tar i! Jag värmer upp min kropp varje kväll med 28 indianhopp.

Enhörningen Mattrás

Han ser ut så här. I mitt huvud.

Syrsa hit och dit

Jag tycker inte man ska blanda in katter i poesi. De har inte valt det. Jag har blivit omskriven i många dikter, epos, oftast mot min vilja. Så jag vet hur det känns. T ex Skifs, som jag nämnde förut, han skrev låten Michelangelo till mig. Men det är lite fördolt. Det är bara jag som ska förstå. Jag är anledningen till många hjärteballader. Olsen brothers. Jag får halsbränna av dem, de förföljer mig, långsamma är de också, på alla sätt.
Närke, du måste tala i klarspråk var vi ses. Jag kan inte ge den där beskrivningen till färdtjänsten.

Gubbens diktanalys, del II

Denna gång har jag valt en diktare något modernare än sist: Marcus Birro. Jag träffade Birro en gång på åttitalet på en krog i majorna. Jag tog honom under mina vingar och berättade för honom om poesi och om hans potatisnäsa. Han trodde mig inte.

Valda verket heter "Schuberttassar" och den går så här:

Min katt har Schuberttassar

När han varit ute i februarislasket
och kommer in igen, sätter sina spår på golvet
hör man Den Ofullbordade Symfonin i hela huset

Han vilar halvt upprätt mot min arm när jag skriver
Han är orden innan de kommer till mig

Jag skulle hellre klassa detta som en novell än en dikt, men den kommer från samlingen "43 dikter", så jag ska inte krångla till det. I novellen, förlåt dikten, representeras Birros skaparkraft, tåga och erektion av en liten kisse som har mänskliga händer. Han heter Schubert, efter pianisten, och kan spela piano på golvet. Birro är nog full i dikten. Hallucionerar. Han sitter och diktar och in kommer en liten katt som löper, gnuggar stjärt och sköte mot Birro, som blir inspirerad, kåt. Han vill att någon ska ta på honom och tänker: Tänk om katten hade en pianists kvicka händer! Vad skönt det vore! Han hör en "ofullbordad symfoni", en kommande sexuell upplevelse, tänker på att få komma. Katten blir "orden innan de kommer till mig", det vill säga tanken på att få komma innan man får det.

Det är en metadikt, ety dikten han skriver är dikten vi läser. Det är därför dikten är så kort, för sedan måste Birro lätta på trycket där nere. Har han en fru? Jag tror det. De låg nog med varandra efter han skrev dikten.

Ja, i diktens värld kan allt hända. Här på godset föddes en julafton en kalv med mänskliga händer. Jag lät henne vandra långa stycken på min rygg, det kändes som att bli kliad. Hon fick leva tre år.

Den här, den va gullig!

Titta på skrället! Jag gav bort henne i vintras, jag hade inga lösa pengar när småflickorna kom och ville ha betalt för jultidningarna. Så fick jag det här kortet instucket i brevlådan nu, de ringde på först, men jag har blivit så rädd för dörren så jag öppnade inte. Gullig de har gjort henne ändå.

Med rytmiskt vajjande höfter

Och så kommer där en gosse! Med en byxa som en rakkniv vass, mockaskorna har han på sig! Och hans hobby är att dansa jazz. Han är smal och smärt som vidjan, han ler i mjugg, han har skärp om lilla midjan, i pannan lugg. Han på höga klackar trippar som en jazzexpert och i små synkoper vippar, hans lilla stjärt lilla stjärt lilla stjärt. Herr Olsson Syrsa kommer hinna bli frisk till midsommar!!

Biet susar snart i säven.

Herr Olsson Syrsa har fått en grampositiv enterockock i ändtarmen. Jag har försökt att plocka bort den men frågan är om han kommer att kunna medverka på årets midsommarfirande! Efter många dagars väntan är vi snart framme vid hjärtats och själens sommarfirande,

På lågtröskelboendet vid skogens slut tittar årets midsommarfirande ut. Där troll och människor gungar till dans med håret i krans. Man dansar i en enda röra, men vi får inte störa Enhörningen Matras som håller på att föda (!!!) Stämmer. Sant.

Hjärterinnerligen Välkomna!

Det ÄR det största i Sverige, det går jag i god för!

Då får man börja från noll igen då. Hm, "anonymt tips"... TROOFAAAST!!!!!

Sånt här smälter jag av!

Titta vilken gullig bild. En sån där kopp har jag. Jag mår lite bättre nu. Har målat mig. Hittade ett läppstift som jag inte använt sen jag festade med Skifs.

Manövern ala Närke.

Njursten? jo jag tackar jag. Mannen i vita rocken vet inte vad han yrar om. Jag var och besökte Fina Herr Olsson Syrsa idag. Han klagade på samma åkomma som du Bro. Jag utförde en heimlich manöver och poff, två plommon skjuts ut från munhålan. Detta, mina vänner, är alltså vad som täppt till hans magmun. Herr Olsson Syrsa blev så glad att han bjöd upp till vals. Tyvärr var jag tvungen att avböjja. Upplands Väsby kallar, måste hämta mina pantasipper. Oj ooj, det är bråttom nu!

Stenar i min kropp

Nu vet jag vad som varit mig fel senaste veckan. Jag trodde länge att jag kanske var gravid (skratta ni, men jag har erfarenheter av det - trodde att jag var gravid en gång på sjuttitalet), men icke. Jag har njursten.

Majaliten hittade mig yrande, halvt medvetslös i natt och spände mig bakom oxarna som drog mig in till veterinären. Där undersöktes jag grundligt och ja, det visade sig att jag lider av nämnda plåga.

Mannen i vit rock jämförde mina njurar med sin barndoms påse med spelkulor. En del skulle han försöka ta bort med laser, men resten måste ut den traditionella vägen, sade han. Traditionella?, undrade jag. Skvala, sade mannen.

Jag har det värst!

Jag är paralyserad av hunger och utslag efter häktet. Jag kan inte röra mig. Jag är rädd att jag kommer svälta ihjäl eller kommer eksemen att kväva mig. Och ingen hjälp får jag. Jag är på utredning. Så jag ligger här i soffan med telefonen som min enda livlina. Kinamannen har varit här med kebab några gånger om dagen och så kom hon som är så ensam och städade åt mig. Mest skriker jag bara. Aaah, skriker jag. Då vaknar ungen ovanför, då skriker jag ännu mer. KRIS ska ha möte men jag är inte välkommen längre, jag frågade om de ger ekonomisk kompensation när man har varit med om ett trauma. De hänvisade mig till Brottsofferjouren och frågade hur jag ville ha det egentligen, är jag ett offer eller är jag fd kriminell. Inte fan vet jag skrek jag, alla är ute efter mig, att det alltid ska vara så svart eller vitt sa jag, sen frågade jag hur mycket man kan få från den där jouren. Då la de på. Ute skiner solen och snart är det midsommar, firar vi som vanligt?