Något ska de ju äta!

Sedan jag började utfodra kreaturen med skeppsskorpor, som jag fann i en övergiven Amerikakista på vinden, har jag blivit fullständigt nedringd av sockenbor som klagar på oljudet. Vare sig tandrad eller skorpa ger vika först ekar det över hela bygden, dygnet runt. "Kulspruteljud" gormade en käring, "kastanjetter" en annan. Bestäm er!

Nu är jag bara rädd att det börjat spöka i den där gamla kistan. Då måste den brännas och askan placeras i vigd jord, tre ave Maria och sen ska tre vackra tanter förlora jungfrudomen på denna plats inom sju år. Annars går det illa.

Alltid topless!

Jag har bränt mig. Jag somnade i stolen på balkongen och inte nog med att det började brinna, min hud är lila. Jag kan inte röra mig. Det var till slut brandsprutan som väckte mig och svedde bort hud på kuppen. Det var grannarna med bebisen, så jävla överdramatiska, ringa brandkår. Det kan aldrig bli en stor brand av en cigg, men uh nej, de var så rädda. De skulle bara veta hur gött det är att somna med en cigg, särskilt i sängen, rakt under er dubbelsäng... Och när jag tänker på den dubbelsängen och de tre rycken jag hör på lördagskvällen, ja, då är det inte så konstigt att ni är så jävla spända. Tvi!
Men nu kan jag inte ligga i min säng för att jag är lila och svedd. Hemtjänsten har köpt nån gel som de smörjer med, men det blir fin färg sen när det lagt sig, och inga ränder- topless!

jag tror att smöret har gått upp flera hekto.

God morgon och fortsatt trevlig midsommar!!
Tråkigt att ingen kunde dyka upp!!
Herr Olsson Syrsa kom dock och det med besked. Han hade även med sig ett damsällskap till min midsommarfest. Som kvinna måste jag ändå säga att jag är ovanligt flexibel och anpassningsbar. Tycker om överaskningar! Härligt med objudna gäster! Jag kallar henne Spader dam på grund av deras slående likhet. Att hon råkar vara den fulaste i kortleken är inget jag kan råda över. Jag vann Hoppa säck grenen! (I år igen!!) Spader damen ville inte ställa upp till en början, jag tror att hon kände sig underlägsen. Men jag förklarade efter att jag vunnit att hon inte får ställa sig så höga krav på sig själv. Att vi två ligger på så olika nivå och att hon bara skulle må dåligt om hon jämförde sig med mig.

Jag gick sedan en vända i skogen och råkade äta för mycket flugsvamp. Tungan svullnade upp och jag kunde därmed inte hålla mitt årliga midsommartal. Det var 27 minuter långt.

Fiska fiskar

Förlåt att jag missade midsommarfirandet i helgen, men jag hade fullt upp med eget. Jag ville bekräfta en teori jag länge grunnat över och midsommarafton är enda kvällen på året då detta är möjligt. Jag satt nere vid sjön hela natten och fiskade, prövade bete efter bete och har nu kommit fram till den ultimate beteslistan. Den lyder som följer:

Mask - aborre, gädda
Fläsk - farfar Gös
Kaviár - LAXEN!
Lax - LAXEN!
Bit av Trofast - Midsommarbraxen
Liten grå - Kattfisk

På tal om kattfisk, den äter jag inte. Jag knäcker alltid nacken och slänger tillbaka den. Med dess långa morrhår och elaka blick är den den värsta av alla fiskar, den vill ont och JAG ÄTER DEN INTE!!

Booty call

Juteväv är inte bra för mina eksem. Jag vill bara ligga med nån på midsommar. Om det inte finns nån ringer jag till Sten. Jag har inget tålamod just nu, det har man inte när man lider av sur tarm och tennisarm.

100 meter säck

Jag är så vansinnigt eggad inför midsommarfirandets årliga tävling! Hoppa säck. Hoppa låångt! Startskottet som Bro skjuter av går kl. 15.00. Den som hoppar jättejättefort och låångt vinner. Fina priser utlovas. Fusk diskvalificeras! Jag har beställt jutevävssäckar som ska komma hem till Bodil-18 på 3 tr. (hon som behöver hjälp med dosettdelning). I år är säckarna extra slitstarka. Det gör inget om man tar i! Det gör alltså inget om man tar i! Jag värmer upp min kropp varje kväll med 28 indianhopp.

Enhörningen Mattrás

Han ser ut så här. I mitt huvud.

Syrsa hit och dit

Jag tycker inte man ska blanda in katter i poesi. De har inte valt det. Jag har blivit omskriven i många dikter, epos, oftast mot min vilja. Så jag vet hur det känns. T ex Skifs, som jag nämnde förut, han skrev låten Michelangelo till mig. Men det är lite fördolt. Det är bara jag som ska förstå. Jag är anledningen till många hjärteballader. Olsen brothers. Jag får halsbränna av dem, de förföljer mig, långsamma är de också, på alla sätt.
Närke, du måste tala i klarspråk var vi ses. Jag kan inte ge den där beskrivningen till färdtjänsten.

Gubbens diktanalys, del II

Denna gång har jag valt en diktare något modernare än sist: Marcus Birro. Jag träffade Birro en gång på åttitalet på en krog i majorna. Jag tog honom under mina vingar och berättade för honom om poesi och om hans potatisnäsa. Han trodde mig inte.

Valda verket heter "Schuberttassar" och den går så här:

Min katt har Schuberttassar

När han varit ute i februarislasket
och kommer in igen, sätter sina spår på golvet
hör man Den Ofullbordade Symfonin i hela huset

Han vilar halvt upprätt mot min arm när jag skriver
Han är orden innan de kommer till mig

Jag skulle hellre klassa detta som en novell än en dikt, men den kommer från samlingen "43 dikter", så jag ska inte krångla till det. I novellen, förlåt dikten, representeras Birros skaparkraft, tåga och erektion av en liten kisse som har mänskliga händer. Han heter Schubert, efter pianisten, och kan spela piano på golvet. Birro är nog full i dikten. Hallucionerar. Han sitter och diktar och in kommer en liten katt som löper, gnuggar stjärt och sköte mot Birro, som blir inspirerad, kåt. Han vill att någon ska ta på honom och tänker: Tänk om katten hade en pianists kvicka händer! Vad skönt det vore! Han hör en "ofullbordad symfoni", en kommande sexuell upplevelse, tänker på att få komma. Katten blir "orden innan de kommer till mig", det vill säga tanken på att få komma innan man får det.

Det är en metadikt, ety dikten han skriver är dikten vi läser. Det är därför dikten är så kort, för sedan måste Birro lätta på trycket där nere. Har han en fru? Jag tror det. De låg nog med varandra efter han skrev dikten.

Ja, i diktens värld kan allt hända. Här på godset föddes en julafton en kalv med mänskliga händer. Jag lät henne vandra långa stycken på min rygg, det kändes som att bli kliad. Hon fick leva tre år.

Den här, den va gullig!

Titta på skrället! Jag gav bort henne i vintras, jag hade inga lösa pengar när småflickorna kom och ville ha betalt för jultidningarna. Så fick jag det här kortet instucket i brevlådan nu, de ringde på först, men jag har blivit så rädd för dörren så jag öppnade inte. Gullig de har gjort henne ändå.

Med rytmiskt vajjande höfter

Och så kommer där en gosse! Med en byxa som en rakkniv vass, mockaskorna har han på sig! Och hans hobby är att dansa jazz. Han är smal och smärt som vidjan, han ler i mjugg, han har skärp om lilla midjan, i pannan lugg. Han på höga klackar trippar som en jazzexpert och i små synkoper vippar, hans lilla stjärt lilla stjärt lilla stjärt. Herr Olsson Syrsa kommer hinna bli frisk till midsommar!!

Biet susar snart i säven.

Herr Olsson Syrsa har fått en grampositiv enterockock i ändtarmen. Jag har försökt att plocka bort den men frågan är om han kommer att kunna medverka på årets midsommarfirande! Efter många dagars väntan är vi snart framme vid hjärtats och själens sommarfirande,

På lågtröskelboendet vid skogens slut tittar årets midsommarfirande ut. Där troll och människor gungar till dans med håret i krans. Man dansar i en enda röra, men vi får inte störa Enhörningen Matras som håller på att föda (!!!) Stämmer. Sant.

Hjärterinnerligen Välkomna!

Det ÄR det största i Sverige, det går jag i god för!

Då får man börja från noll igen då. Hm, "anonymt tips"... TROOFAAAST!!!!!

Sånt här smälter jag av!

Titta vilken gullig bild. En sån där kopp har jag. Jag mår lite bättre nu. Har målat mig. Hittade ett läppstift som jag inte använt sen jag festade med Skifs.

Manövern ala Närke.

Njursten? jo jag tackar jag. Mannen i vita rocken vet inte vad han yrar om. Jag var och besökte Fina Herr Olsson Syrsa idag. Han klagade på samma åkomma som du Bro. Jag utförde en heimlich manöver och poff, två plommon skjuts ut från munhålan. Detta, mina vänner, är alltså vad som täppt till hans magmun. Herr Olsson Syrsa blev så glad att han bjöd upp till vals. Tyvärr var jag tvungen att avböjja. Upplands Väsby kallar, måste hämta mina pantasipper. Oj ooj, det är bråttom nu!

Stenar i min kropp

Nu vet jag vad som varit mig fel senaste veckan. Jag trodde länge att jag kanske var gravid (skratta ni, men jag har erfarenheter av det - trodde att jag var gravid en gång på sjuttitalet), men icke. Jag har njursten.

Majaliten hittade mig yrande, halvt medvetslös i natt och spände mig bakom oxarna som drog mig in till veterinären. Där undersöktes jag grundligt och ja, det visade sig att jag lider av nämnda plåga.

Mannen i vit rock jämförde mina njurar med sin barndoms påse med spelkulor. En del skulle han försöka ta bort med laser, men resten måste ut den traditionella vägen, sade han. Traditionella?, undrade jag. Skvala, sade mannen.

Jag har det värst!

Jag är paralyserad av hunger och utslag efter häktet. Jag kan inte röra mig. Jag är rädd att jag kommer svälta ihjäl eller kommer eksemen att kväva mig. Och ingen hjälp får jag. Jag är på utredning. Så jag ligger här i soffan med telefonen som min enda livlina. Kinamannen har varit här med kebab några gånger om dagen och så kom hon som är så ensam och städade åt mig. Mest skriker jag bara. Aaah, skriker jag. Då vaknar ungen ovanför, då skriker jag ännu mer. KRIS ska ha möte men jag är inte välkommen längre, jag frågade om de ger ekonomisk kompensation när man har varit med om ett trauma. De hänvisade mig till Brottsofferjouren och frågade hur jag ville ha det egentligen, är jag ett offer eller är jag fd kriminell. Inte fan vet jag skrek jag, alla är ute efter mig, att det alltid ska vara så svart eller vitt sa jag, sen frågade jag hur mycket man kan få från den där jouren. Då la de på. Ute skiner solen och snart är det midsommar, firar vi som vanligt?

Mitt lilla liv och jag

Sen jag lade mig till sängs för två kvällar sedan har inte rest mig för någonting, allra minst för att skvala. Så du är i gott sällskap, Fru Närke. Här har du en annan illaluktande, nerpissad, värdelös människa. Karl är jag däremot. Fortfarande. Trots allt.

Och magen min värker och brösten ömmar. Ackanamej!

Nu är det bråttom!

Dragkedjan på mina underbyxor har fastnat. Jag kan inte kisse. Jag måste cykla till Upplands Väsby och hämta nytt tyg. Rimbo, jag vet inte hur långt tid det här kommer att ta. Det känns som att jag har åkt vilse dessutom.

--

Nej, i dag kliver jag inte ur sängen. JAG GÖR DET INTE! Vill inte äta, inte läsa, inte slakta, inte älska. Målstaken ligger ihopsjunken likt en skrynklig dadel denna morgon. Vill bara ligga still under täcket med fördragna gardiner, bara gråta.

Jag hör kossorna jämra sig över mjölkstinna ljuver. Men jag orkar inte röra mig. Luften har gått ur min kropp. Ont i magen. Bara gråta.

Lort-Sverige

Det luktar illa på gatorna. Hygien är ett begrepp vars grundbetydelse kommit på villovägar. Det stinker ju. Därför har jag tillbringat min dag inne på Nordiska Kompaniet för att förmedla mitt budskap. Jag gav vardera våning samt alla hissar en timme, jag har besökt alla provhytter, lagt våtservetter samt informationsbroschyrer under alla tröjor, i alla kavajfickor och hattar. Så.

Rimbo, din viktnedgång behöver tas om hand. Jag har egengjorda näringsshakes gjorda på vassle och messmör. De ska drickas varma. Jag satte därför upp en "jag har rast nu" skylt så att jag kunde sitta ner och värma dem i knävecken. Jag är på gång till dig nu. Observera! Med din urinproduktion råder jag dig, behåll njuren!

Jeremiader i långa rader

Det var det tarvligaste jag läst, Rimbo! Ska inte en kvinna under sitt livs höst få smaka det livets goda hon trängtar? Vart är vårt land på väg? Är det värt att leva vidare? Att kämpa på? Jag har så mycket ilska i magen min, hälften vore nog. Gamle Trofast får som vanligt ta smällen. Jag har ridit över mitt land på hans rygg, spottat på allt jag sett, hästryggen var till slut genomblöt av slem.

Vad har jag varit tvungen att offra för denna gård? Jag ställer mig naken framför spegeln, studerar min kropp, ärren efter mitt livsarbete. Min högra arm liknar kycklingskinn efter hönsens attack i fjol, då jag sökte stjäla deras ofödda barn. Fingernaglarna är korta, infekterade, nedbitna, eftersom bocken fått smak för människonagel. Knäskålarna öppna sår, pga kornas eviga rörelser vid mjölkning. Tjugo smala tår har jag nuförtiden, då jag ständigt tycks tappa kniven. Röven stor som ett brunnslock, eftersom fläsket smakar så sött.

Är det dags för förändring?

En njure för en schnitzel.

Jag rasade i vikt i häktet. Jag skickade ut hemtjänstflickan att handla åt mig, jag sa korv, formfranska, fryst pizza, grillchips, lökchips, alladin, fryst pizza, margarin, kassler, mos, risgrynsgröt, mos, bruna bönor, dafgårds, fiskpinnar, ketchup, dressing, tacochips och schnitzel. Hon kom hem med hälften, sa att jag inte hade pengar nog för mer. Lumpna brottsling, skrek jag. Tjuv och mördare. Så nu sitter jag här med formfranska, chips och dressing. Jag blir så besviken på vårt samhälle. Jag ska gå med i KRIS, kriminellas rätt i samhället. Men först ska jag sälja min njure. Närke, jag vet att det finns intressanter på andra sidan östersjön, de betalar bra. Kan du hjälpa mig?

Saker jag är irriterad på just nu

Alltså precis. Just. Nu.

- Eksem
- Bråck i alla former
- Gunnar Ekelöf (Han var en jävla typ)
- Fattighjon
- Rundade former
- Gaffeln och skeden (behövs ej!)
- Grön (vanligtvis min favorit)
- Att jag inte kan sparka hårdare än jag kan!
- Att jag måste stiga upp i morgon!!
- MITT LIV!!!

Bilder i mitt huvud

Jag älskar att måla.

Män i uniform

Hallå, det är Rimbo här! Jag har för fan suttit i häkte! Norrtäljepolisen sydde in mig, de sa att jag bedrev koppleri! De hade haft span på mig, lyssnat av telefon. De tog mig på bar gärning, jag hade riktigt trevligt med en man från skåne, mårten. Först frågade de bara efter Natascha, var är hon, var är hon? Ja men det är ju jag sa jag, my code name är Natascha. Nähä, den gick de inte på sa de, Natascha låter yngre. Så jag fick vackert följa med. Katterna skrek jag, katterna. Två har dött och de andra höll på att riva upp mig när jag kom innanför dörrn nu, jag sparkar bort dem.

Jag kommer inte vara mig själv på ett tag, det är ett trauma detta, ett trauma. Kinamannen kommer snart hit, vi ska titta på lottprogrammet, postkoden.

Det var en bra analys Bro, men det krävs ingen professur för det, jag hade avslöjat henne bara på namnet. En gran i söder. Jo jo, den har man ju kört några gånger.

Gubbens diktanalys, del I

Ja se "gubben", det är jag det. Gamle Bro. Som gammal litteraturprofessor saknar jag då och då att lära ut, "att utvidga sinnen" som jag brukade kalla det. Uttrycket finns med i SAOL numera, men jag var först! Därför presenterar jag här en enkel diktanalys, som ni kan lära er av, grunna över, hålla med om eller försöka slå tillbaka. Kom an, om ni vågar, det är bara roligt.

Valda verket är "Upptäckt" av Edith Södergran, vars släkting jag låg med en gång på sextitalet i Helsingfors. Den går så här:

Din kärlek förmörkar min stjärna -
månen går upp i mitt liv
Min hand är ej hemma i din.
Din hand är lusta -
min hand är längtan.

En enkel liten dikt, en parantes i det stora hela. Jag skulle själv kunna göra det bättre, men men. Hon är kvinna. Jag håller alltid upp dörren för kvinnor. Edith var, som ni kanske märker, besatt av sex. Hon var en väldigt sexuell kvinna, nymfoman. Hon förnekar sig heller inte i "Upptäckt", som är full av eufemismer och anspelningar till olika sexuella former.

Vi börjar med titeln, "Upptäckt", här har vi då en spirande sexuell känsla, en upptäcksfärd genom hennes sexuella person. Den första versraden bekräftar detta. Edits "stjärna" är hennes vagina, som "förmörkas", det vill säga fylls upp av, av mannens "kärlek", manslemmen. Se även på ordvalen "förMÖRKa" och "STJÄRna", tyckte Edit möjligtvis om mer avancerade lekar?

"Månen går upp i mitt liv" fortsätter hon. Tja, Edith, kanske om "månen" var kort och röd och om du med "liv" menar specifikt underliv, då kan jag hålla med. "Min hand är ej hemma i din", jo, men det där är inte min hand du fått tag på, Edith, så det är inte så konstigt. "Din hand är lusta", ho ho! Det är inte en hand som sagt! "Min hand är längtan" - nymfoman. Se även på det flitiga användandet av talstreck och bokstäver bestående av stående streck, såsom k, r, p, l. Hon längtar mannen. Dikten doftar ljuvligt av kvinnlig sexuell upphetsning.

Sammanfattningsvis, så enkelt kan det vara alltså, med diktanalys. Det vi vet om Edith Södergran, att hon spenderade långa perioder ensam med sin mor på Karelska näset, ensam med en enorm, enorm! sexuell aptit, som ofta ramlade över i hennes poesi, ja, det kan vi även finna i dikten "Upptäckt". Alltså stämmer min analys. Det är alltid bra att kunna backa upp sin analys med fakta, det är annars lätt att låta sin fantasi ta överhanden.

Det var lektion ett det. Mer kommer om intresse finns. Nu ska jag ut och sätta potatis.

Det här med att återupprätta saltbalansen.

Den senaste veckan har jag haft fullt sjå med att att ge vätsketerapi till alla stackars sprinterlöpare. Framför allt behövdes en stark hjälpande hand på maratonloppet alias "maran". Eftersom sprintrarna svettades något ofantligt strödde jag salt i vattenmuggarna.
Jag fick helt enkelt ränna efter sprintrarna med cykeln och truga, fjäska med mitt saltvatten men de viftade bara bort mig. Sammanfattningsvis lyckades jag i alla fall prejja ut upp emot ett tjog otäckt svettiga sprintrar från banan. Arga som bin blev de. Vuxna männsiskor.

Ho ho ho!

Hett tips till herr skånske Mårten Gås: Om du ska försöka övertyga mig om din läskunnighet, håll så inte ditt exemplar av "Nattens lekar" uppochned, där du sitter och mallar dig i solen. Ho ho ho! Där gjordes min dag!

Glädjen i naturen

Vissa morgnar klockan fem
Jag smiter ut i naturen för att tälja
Ensam i mitt gröna skogshem
Här vill jag dö, finge jag välja

Livet kan te sig lite ensamt
trots boskap och liten Maja
När saker bli alltför hemtamt
till skogs jag drar, för att baja

Inget lyfter upp mitt sinne
som en hög prutt i det fria
Och att samtidigt snida på en pinne
då jag tarmen från sin plåga befria

Jag skiner upp likt sommarsolen,
sällan är jag väl så glad
Inte längre sur och moloken,
med rumpan full av löv och blad

Ta bort motorn från cykeln

Rimbo, det här låter oanständigt och plumpt men ta av dig underbyxorna. Du måste lufta. Annars kommer gästerna att sprida sig upp mot bål och nacke. Kan även leda till öroninflammation, i värsta fall.

Vid avfart Stockholm tidigare idag hör jag ett brölande ljud som inte är av denna värld. Ljudet är utom kontroll, låter som den värsta sortens borrmaskin. Och vad ser jag komma emot mig om inte en motorcykel. Nära kör människan så min hätta blåser av, ner i en vattenpöl. Men jag hötte med näven efter honom. Två gånger faktiskt. Man måste säga ifrån i trafiken, kan inte tolerera allt! Så.

Spå mig!

Det är först nu jag ids att höra av mig. Klådan spred sig, från innerlåren och upp till underlivet, och jag ser ut som om katterna har gått lös på mig. De har de också visserligen med sina oklippta klor. Jag har bett soc om en som kan komma och klippa och tömma tömma lådor men de är ena missunnsamma människor. Jag har förstått att storkalaset blev inställt, lika bra det. Jag har inte varit mig själv. Och det beror inte bara på klådan och ischiasen utan det är nåt psykiskt. Jag ska ringa till han som spår ikväll. Jag måste få veta vad det är med mig. Hoppas han inte behöver någon kroppsvätska bara, att spå i, jag är för dålig för att resa.

Förhinder

Klockan är nu 05.40 och jag har just tagit mig upp från den grop som råkade finnas på Sockens område. Det var bra grävt bro. Djupt. Tillsammans med cykeln blev det sannerligen en utmaning att komma upp. Men jag klarade det! Nu känner jag daggdropparna från gräset stryka mina fötter. Skorna ligger kvar i hålet. Jag har blivit våt och smutsig där bak. Tur att jag hade dubbla underbyxor på mig. Det grämer mig att festen uteblev.

Det var väl bara faan...

Närke, för i helsicke! Jag ser dig i kikarn, du leder cykeln springande längst vägen. Men du har valt östra ingången in till Bro gods och där ligger fortfarande minfältet kvar sedan vargjakten! Ta inte ett steg till, utan vänd långsamt om. Men att vända och ta den södra vägen in, blir en senväg med sex mil och kommer ta dig halva natten.

Nej, vi får ställa in festen. Rimbo ringde och sa något om infekterade innerlår, så det kanske är lika bra. Men tack, Närke, tack för den!

Grekiska sexgudar

Närke! Först nu läser jag vad som hänt. Jag pratade just med en så trevlig karl på telefon, ska jag skicka iväg honom att hämta upp dig? Polisen, jag har inget för dem. De kommer aldrig när jag ringer, min granne över har ett barn som skriker hela tiden, men dig ska de åt. Du visade väl inte vad du har i din påse. Nä, det vore det värsta, om jag skulle få hämta dig på häktet. Jag har sådan värk i lederna nu, det skulle jag aldrig orka. Men jag minns när jag var förlovad med han som gjorde inbrott i förråd, honom fick jag hämta flera gånger. Men han tog mig som en sexgud.

Jag tar sjuktransport

Fest! Jag kommer! Jag har alltid varit glad i fester, har jag inte? Jag köpte några nya linnen på min favoritaffär i amerika: bebe, men jag kan absolut ha toga om det är det som gäller din gamla snuskgubbe. Mina lakan är lite solkiga allihop men det märker väl inte ni. Och jag är gärna naken. Jag går ofta omkring naken i lägenheten. Hemtjänsten har egna nycklar bara och de är så jävla snabba med att ta sig efter de ringt på. Vem tror de att jag är? En lepard?

Vilken festmåltid du dukar upp till Bro! En supé av kadaver! Du har väl kvar spriten också från i julas? Eller vad kallade du den? Brygden? Eller den kanske din mystiske dubbelgångare har druckit, kanske är det därför ni ser varandra? Nej, nu ska inte jag vara sån. Är det nånting Amerika har lärt mig så är det ödmjukhet inför livet. Det är inte mitt fel, det är sura uppstötningar. Aj, för fan nu får jag kramp i låret, jag måste ringa.

Jag tar med mig några katter ut. Måste bli av med några.

Det måste ha blivit ett missförstånd.

Det har hänt något förfärligt. Jag blev så till mig av iver när jag fick höra om Bros tillställning att jag genast satte fart på cykeln ut mot Socken. Halvägs på E18 stoppar en polis mig med en radarmätare i sin hand. Han uppgav att jag överskridit hastighetsbegränsingen med 20 km i timmen. Jag har aldrig kännt mig så skamsen i hela mitt liv. Jag vet hur man cyklar. Skulle aldrig köra för fort. Jag måste nu leda cykeln. Och det kommer att ta tid. Jag haltar eftersom mitt knä fortfarande ömmar efter olyckan. Men det ska gå. Jag kommer. Jag kommer.

Vänner!

Rimbo, Fröken Närke!

Det är min bemärkelsedag om fredag och jag bjuder till fest på godset! Tema: Antiken, med en meny formad efter de gamla grekernas.

Till förrätt:
Näktergalstunga (för röstens skull)

Sedan buffé:
Möss i honung, beströdda med vallmofrön
Hare serverad med suggljuver
Gris fylld med korv och blodpudding
Trastar panerade i mjöl, fyllda med nötter

Ja, jag får äntligen använding av massor som legat och skräpat.

Kom iklädd toga, naken under ska man vara. Ingen risk för "överraskningar" om ni är nervösa, då jag inte haft erektion sedan vintern 1994, men den gången varade det tills dess våren sjöngs in. Mina ögon är för övrigt så igenvarade att Närke skulle diagnosera mig medicinskt blind, så inget tjuvkik från denna arme gubbe...

Aktiviteter:
Med munnen full av sten reciterar jag Pindaros idrottpoesi i full storm.
Vill även demonstrera en ny dans jag utvecklat. Mycket sväng med höft och gump. Höga sparkar.

Kom efter sjuttontretti. Gå hem innan vargatimmen.

Ett fall och en lösning

Hm. Saker har börjat försvinna från Bro gods. En höna är borta, min favorit dessutom: Sara med de ledsna ögonen. En av mina buntar med gamla tidningar som jag samlar i källaren (Upsala Nya Tidning, årgång 1988, augusti-december). Batterierna i min ficklampa (Led Lenser P14) är måhända inte försvunna, men urladdade är de. I morse när jag satt och åt frukost vände jag mig bara om ett ögonblick och så var smörklicken i gröten borta. Smör jag kärnat själv! När så den gamla rostiga höghjulingen, som stått i hallen i alla år, gick förlorad i afton förstod jag vem som ligger bakom. Och mycket riktigt, granen står åter tom. Vildpojken är tillbaka och nu har han hjul under fötterna!

Amnesi, min amnesi

Vaknar. Huvudet bultar. En orolig känsla rinner över mig. Var är jag egentligen? VEM är jag? Känner mig märkligt... tom.

Jag finner mig i en tät blandskog. En grön värld. Jag minns ingenting. Min kropp är mig obekant. Jag lägger händerna över ett fårat ansikte, söker längst dess linjer, försöker hitta hem. Ett stort, svullet anlete. Sliter hårstrån från mitt huvud. Grått. Sliter hår från mitt bröst. Grått. Jag är en gammal man. Jag utforskar min kropp med mina händer. Jag har en kvinnas kurvor. Nej, min kropp är snarare formad likt en fet tants, min mage kolossal.

Lägger mig ned vid en nattsvart skogstjärn, studerar länge min reflektion likt en grotesk Narcissus, men ingen lilja slår upp där min fysionomi vilar. Jag är klädd i sliten deerstalker, en för liten grön vindjacka av märket Barbour, inga byxor, vita y-front. Ett par små grå ögon stirrar tillbaka på mig. De vill säga mig något, men vad?

Ett ljud bakom mig. En naken rosa mansvarelse på alla fyra med en näsa som en väggkontakt kommer ut ur det gröna. »Du!« ropar jag, »Du måste säga mig vem jag är! Varför jag är här! Vad är detta liv?« »Grymt« säger varelsen. »Ja! Ja! Livet är grymt, orättvist, fel!« När mannen vill tillbaka in i den täta skogen låter jag honom gå. Innan han försvinner ser jag att han har en knorrad svans. Dåligt omen. Han ljög alltså för mig.

Timmar går och jag vandrar här. Ibland får jag bilder i huvudet jag inte kan förklara. En pojke i Bergslagen. En yngling i en huvudstad. En man på ett gods. En ljus kvinna. Ett namn. M- Ma-- Majaliten?

Jag fokuserar på denna vision. Kvinnan får bli min konstant. Mer och mer läggs till, byggs på. Kvinnan får en kropp, en lukt, en röst. Världen omkring henne får färger, ljud, ögonblick. Jag minns saker allt fortare nu. Världen vidgas. En smak av kött fyller min mun, en lukt av färskt blod min näshåla, skrik mina inneröron. Bro. Jag minns Bro! Jag vet var jag är. Min skog. Jag vet vem jag är. Godsägarn. Jag vet varför jag är här. Majaliten. Majaliten!

Jag rusar så fort mina gamla bleka ben bär mig. Jag vet vägen nu. Lukten av en välkokt redning blir allt tydligare. Genom grenarna ser jag mitt gods stå i sin prakt. Jag har ett fält att korsa sedan är jag hemma. Hemma! Jag springer som jag aldrig sprungit förr. Mitt vackra hus står kvar. Jag ser en gestalt röra sig där framme. Någon kommer emot mig. Majaliten, är det du? Nej, det här är någon annan. Konturerna är bredare, fylligare. Gestalten är klädd i grönt, bleka ben. Inga byxor? Det är en man, ser jag nu, en äldre man. Jag springer mot honom, men något är fel. Han lyfter något från sin rygg, sätter det långa föremålet mot sitt ansikte, sitt svullna fårade ansikte. Han... lägger an? »Nej!« vill jag ropa, men får inte fram ett ljud. Jag vänder mina ögon mot den blå himlen. Majali--
----------------------------------------------------
Jag klämmer sakta av avtryckaren och varelsens ansikte försvinner när silverhaglet når sitt mål. En doppelgänger. Den har funnits i skogarna många månader, långsamt sugit mig i sig. Jag visste att det närmade sig en uppgörelse när den besökte mig i förrgårsnatt. Vaknade av att den stod i fotänden på min säng, stirrade på mig, i klädd min skepnad. Mina små grå ögon, mina bleka feta ben.

Det värsta är att om en doppelgänger nått så långt i sin utveckling att den kan röra sig fritt i ditt hus, då är det redan för sent. Mina minnen och mitt sinne är då till fullo delade med varelsen och vi är en och samma. Jag kan aldrig vara säker på mina minnen, att utbytet inte redan har skett. Aldrig vara säker på om gestalten som ligger blödande på fältet är doppelgängern... eller om den fanns i andra änden av hagelgeväret.