Av sällan skådat slag:

- fem myror i en laxask
- fyra svartvitrandiga safarihästar
- tre ackord, en låt
- två grävlingar, en kropp
- en godsägare med käck basker på sne' och en målstake så lång som den var avkvistad

Vad betyder "sexig" för dig?

Den frågan har jag gått runt med bland mina vänner djuren i dag. Så här blev svaren (som kanske överraskar er...) (Mina kommentarer inom parentes):

Mårten Gås: Intelligens.

Trofast: Fräknar på mulen.

Fader Forah, kaninkungen: Majalitens vickande stjärt (Ge dig, Forah!!!)

Kossan Mu: Stora, hårda, mjölkstinna ljuver.

Carmencita: En snyggt sittande oljerock (Varför försaka en enda stilla flirt, hehe?)

Myran på marken: Doften av piss (???)

Grisen där borta: Vackra ögon (Grisars ögon liknar våra, så det är inte så konstigt. Eller ja, de liknar kanske inte så mycket "våra", som "mina".)

Fisken på tallriken: Ett stort bultande hjärta.

Nå, vad betyder sexig för er?

Det kom ett vykort till godset...

Hon lever! Jäntungen lever än!

Gårdens skönhet?

Hoho, Carmencita! Ge denna donna ett par månader att växa till sig, så har du plötsligt fått hård konkurrens om titeln Miss Bro Socken. Ja det är sant! I veckan föddes ett lamm med två stjärtar! På MIN gård! Från en riktigt nedgången gammal tacka dessutom, så för modern väntar Den Stora Vilan så snart hon sinat. Nu har hon äntligen blivit ersatt. Gånger två!

Den stygge godsägarns rackartyg

Dröm dig tillbaka till den tid då jag var ung och fri. Gör det, dröm om det lite. Dröm om mig. Bara lite, lite. Tänk på allt jag har kunnat göra under min långa livstid. Fundera över det, ta en funderare. Tänk över hur mycket tid jag har haft i mitt liv, tid möjlig att lägga på gud vet vad. Gud vet vad. Fantisera lite, släpp hämningar, strunta i om fantasin börjar galet och bara blir värre. Det är bara i fantasin. Du kan fantisera ihop precis vad du vill, för där står jag. Ung, fri, viril, utan en pausknapp. En äventyrare, en utforskare, en vilding. Tänk på det, bara lite. Verkligen föreställ dig mig, ute i världen. Vem vet vem eller vad jag mötte? Ta nu femton minuter. Unna dig detta. Dröm om vad jag kunnat röra vid med mina stora labbar och vem som kunnat röra mig. Ge dig själv en lyxpresent- en lång, fantasifull kvart i en värld du inte trodde fanns. Jag var också ung en gång i tiden, vad gjorde jag? vem mötte jag? Det bestämmer du. Det kommer bli smutsigt, det kommer bli rörigt, ibland kommer du inte ens vara säker på vad det är som händer, vem som är vem och vad som är vad, men låt dig själv ryckas med. Här kan ingen döma dig. Du är trygg. Dröm dig tillbaka till den tid då jag var ung och fri. Gör det, dröm om det lite. Dröm om mig. Bara lite, lite.

[utan titel]

Jag ser i min högra hand

spår

av ofödda barn jag bestulit världen.

Där,

just där min livslinje bryts,

somnar långsamt miljoner.

Knyter näven

av sorg,

av empati.

Sov nu, mina älsklingar,

mina ofödda barn.

Ni prinsar och prinsessor av Bro socken.

En vision i vitt

I natt vaknade jag av ett ljud från gården. Yuck-yuck-yuck, lät det. Jag satte mig käpprätt upp i sängen, genast klarvaken. Det var ett ljud jag tyckte mig känna igen. Jag klev ur sängen, från mitt bröst föll stora bitar getost och stekfläsk från kvällens nattamat. Synd på rara ärter, men jag lät det ligga.

Det var ett oväder ute och natten var elak. Vid de stora panoramafönstren i västra flygeln, där mitt sovrum ligger, stannade jag och ansträngde ögonen för att se ned på gården, men det var alltför mörkt. Så plötsligt lyste himlen upp av den största blixt jag någonsin sett. Ljuset spreds sig ned till gårdsplanen och jag såg henne och mindes genast varför jag känt igen ljudet.

På gårdsplanen stod en påfågel och kråmade sig med fjäderskruden fullt eregerad. Men det som skilde fät från andra av hennes art var att hennes fjädrar gick i nyanser av vit. Hon glittrade. Hennes ögon var dock svarta och när hon vände dem upp mot mitt fönster gick en kall kåre längst min ryggrad. När blixten försvann från himlen såg jag inget mera.

Ett dåligt omen detta. En mardrömsvision iklädd vita fjädrar. Dåliga tider är att vänta för Bro gods, kanske för hela socknen. Dåliga tider.

Därför var jag i morse så tacksam när godset fick en ny besökare. En liten rackare med kloka ögon, snabb i både mun och i sina korta ben. Han ska bli mitt motgift mot det hemska som väntar. Denne lille mansgestalt ska få bo här hos mig, bli en del av mitt följe.

Det är märkligt, vissa saker vet man inte om att man saknat förrän man finner dem. Hur har jag klarat mig utan dvärg?

Gubbens diktanalys, del IV

Ja se "gubben", det är jag det. Gamle Bro. Han med "lillprinsen". På dagens lektion ska jag göra ett undantag från den instiftade läroplanen och se på en roman i stället för ett poem. Och inte vilken roman som helst, utan "Flugornas herre" av Nobelpristagaren William Golding. Jag kommer att gå in på detaljanalys och behandla romanens upplösning, så om ni inte läst den, var på er vakt. Men så himla bra är den inte, läs vidare i stället, så lär ni er något!

Anledningen till att jag valt just "Flugornas herre" är att jag vill berätta för er om termen allegori. En allegori är en berättelse som handlar om något annat, något djupare än vad som först avslöjas. Med enkla medel kan en författare på detta sätt berätta om tunga ämnen, något tabuämne eller komma undan censuren om han skriver under förtryck. Även Golding levde under ett förtryck han inte vågade skriva om rakt ut. Han levde (som vi alla) under kvinnans förtryck.

Romanen handlar om en samling engelska skolpojkar som hamnar på en öde ö efter en (flyg?)krasch. Inga vuxna, bara en grupp prepubertala, halvnakna grabbar. Himmel? Helvete? Tja, vad sägs om att gruppen snart splittras i två grupper, våldet trappas upp, pojkarna hänger sig åt vidskepliga riter och snart mördas det. Mördas!

Det kanske säger sig självt, detta har en djupare mening än vad första anblicken avslöjar. En närmare studie av pojkarnas gruppering avslöjar att Golding här diskuterar den moderna kvinnans plats i samhället, oron som följer hennes emancipation och han undrar vad tusan vi ska göra med dessa problemtjejer.

I romanen slåss pojkarna Ralph och Jack om ledarskapet. Ralph besitter naturliga ledaregenskaper, men är vek och lite korkad. Hans närmsta man är Nasse, smart men överviktig och mobbad. Jack är stark och tvivlar sällan på sig själv eller sin roll. "Jag är jägare!" utbrister han självsäkert. Deras antagonism beskrivs på följande sätt:

"De båda pojkarna stod mitt emot varandra. På ena sidan jaktens lysande värld, taktikens, den vilda upphetsningens, skicklighetens värld, och på den andra längtans, det gäckande förnuftets värld."

Hehe, ja nu börjar det bli uppenbart. Ralph och hans män representerar olika kvinnotyper: ständigt drömmande, längtande, förnuftiga, medan Jack med kumpaner i stället är männen: jägarna, passionerade, färdighetsfulla. Roligare!

Det är tre, nästan fyra, pojkar som går under på ön, detta mikrokosmos som representerar vårt samhälle. De representerar fyra olika kvinnotyper:

Först att gå är den namnlösa Pojken-med-födelsemärket. Han är räddast av alla och hans ansikte täcks av ett stort födelsemärke. Han är Den Översminkade Kvinnan, vek, osäker. Gömmer sig bakom ett lager av färg. Kvinnor, ni behöver inte smink för att vara vackra. Lär er av djuren för guds skull!

Sedan har vi Ralph, ledaren. Han klarar sig i slutet, men inte med hjälp av egna handlingar, utan han räddas av soldater. Han är Feministen. Han tror sig klara av en mans uppgifter, besitter vissa av hans egenskaper, men allt faller naturligtvis samman. Han är för svag i slutändan och gråter när han räddas.

En av anledningarna till Ralphs undergång är att han lyssnar för mycket på Nasse. Nasse, som tror sig vara så klok. Nasse, som är närsynt och överviktig. Nasse, vars bristande hårväxt ger honom en skinheadlook, där de andra blir snyggt långhåriga. Nasse, som mer än någon annan hatar Jacks gäng (dvs männen). Nasse, Lesbianen.

Sist har vi Simon, drömmaren. Som drar sig undan sitt gäng och spenderar mycket tid ensam. Som har konversationer med ett avhugget grishuvud, men ändå tror sig hitta bevis på att "odjuret" inte existerar. Simon är... Simon är... Dagens läxa är: Vilken kvinnotyp är Simon tror ni? Och varför?

En av Ralphs grupps många hang-ups (andra är tanken på att bli "räddade", att ta hand om de små och att "elden" alltid måste brinna (dvs nymfomaner)) är en gammal snäcka som de hittat och använder som mikrofon på deras eviga möten. Den som håller snäckan får ordet. Snäckan representerar slidan. När slidan pratar måste pojkarna med spjut (penisar) tystna. Vilken värld han målar upp, Golding. Jag kan slänga in en ny term när jag ändå håller på: Dystopi. En kass framtidsvision.

Och nu är vi här. Goldings dystopi är vår samtid. Det enda som återstår är att, likt Jack Merridew, stjäla kvinnornas eld (deras passion), iklä sig passande jaktmålning (stålblå ögon utan kärlek, ett humorlöst leende utan värme) och krossa deras snäcka (Hm... Denna gång: deras rätt att tala).

Ho ho! Vem är bäst?

Lite dagsböter för en örfil känns helt okej, när jag vet vad de missat:

Ninjaspark på tjuren
Halvnelson på Fader Forah, kaninkungen
Stryptag på ponnyn Trofast
Catfight med kossan
Spark upp i röven på Mårten gås
Danska skallar fick alla spädgrisarna
Knockout på marsvinet

Kom inte i vägen för mig under min lingonvecka... (och inte är jag femti år heller!)

Metro, era rövskallar!

För sista gången, jag är inte hundra år gammal!!

Hennes oupptäckta vägar

Min vän och ponny Trofast fick som bekant en dotter i fjol, när hans fru fölade. Allt gick bra och Trofast är en stolt och mallig far. Som sig bör. Carmencita är nämligen ett högst välartat sto. Ni vet hur man brukar göra skillnad mellan skönhet och skönhet, en vacker sugga har till exempel inte mycket gemensamt med en vacker kvinna. Men det är annorlunda med Trofasts dotter. Hon är... ja, hon är snygg helt enkelt. Så där riktigt snygg.

Jag skulle aldrig drömma om att försöka något. Hon är ju min bästa väns dotter för tusan och jag har ju Majaliten. Men det känns härligt att ha lite fjärilar i magen när jag vandrar runt godset och möter Carmencitas blick. Men nej. Bäst att låta bli.

Frågetecken bänds raka, blir utropstecken

Har förstått att ett antal missförstånd existerar. Låt oss reda upp dem. Tillsammans.

1. Jag är godsägare, inte godisägare!
2. Jodå, om ni sticker mig, så blöder jag. Om ni kittlar mig, då kiknar jag.
3. Jag önskar livet ur, inte byxorna av, Björn af Kleen! Drömmar gillas ej, för dem styr man icke över.
4. En hektar är lika med 10 000 kvadratmeter, inget annat.
5. Frädriknäsan sitter där den sitter, den har inte skurits av.
6. Jag är INTE över hundra år gammal!
7. Jag har heller INTE "börjat rugga"!
8. Jag gillar att spekulera i aktier (i fantasin), inte späckknullerera i sexakter (i fantasin).
9. Jag bär tweed, inte "rutigt".
10. Och favoritfärgen är grön.

Vem startar dessa rykten!?

Sucka mitt hjärta men brist dock ej

När jag var elva år, det minns jag väl, var jag djupt förälskad i min lärarinna Velma. Hon var kvinnligt skön, brunt hår i hård knut, spetsig näsa, enorm och lågt hängande barm. Hon var konstnärligt lagd, precis som jag. Jag beundrade henne på avstånd. Skickade anonyma lappar där jag presenterade mina analyser av berömda konstverk och ryska romaner jag hoppades få se och få läsa en vacker dag. Velma brukade roa klassen med att rita våra porträtt på första sidan av våra skrivblock, varje vecka fick en ny elev den äran. En vecka var det min tur. Det blev otäckt likt.


Det spred sig ett fnitter bland klass 4B. Ett fniss som ökade i styrka och blev ett hånskratt. Jag försökte skratta med, tills dess jag såg att även Velma skrattade. Hon tittade ned på sin teckning, upp på mig, ned på sin teckning igen. Hon pekade på sin teckning med sitt smala högra pekfinger, höjde sedan sitt finger åt mitt håll. "Det är ju... Det är ju precis!" fick hon fram mellan de höga skratten.

Jag fick min hämnd när jag ljög ihop en historia om oss två som jag i skrift, signerad och med vattenstämpel, presenterade till rektorn. Hon försvann från skolan efter det. På åttiotalet såg jag Velma på Sergels torg i Stockholm, där hon ritade karikatyrer åt turister. Hon hade släckta ögon, men affärerna verkade gå bra. Hon hade talang, ingen snack om saken.

Ren som en blomma, skygg som en vind

Jag har ju aldrig semester. Sommaren ger ändå tid för tankar och reflektion. Herr Olsson Syrsa var nedstämd sist vi sågs. Han bär på hjärtesorg. Spader Dam har övergivit honom. Därför har jag skrivit honom en dikt, som jag ska framföra i dagarna.

"Från Öckerö logens dragspel och bas, fullmånen lyser som vaden av glas. Där dansar Herr Syrsa kind imot kind med lilla fröken Närke. Hon dansar och blundar så nära intill, hon följer i dansen precis vart han vill. Han för och hon följer lätt som en vind men säg, varför rodnar Herr Syrsa? Säg var det för det Fröken Närke sa? Du doftar så gott och dansar så bra, din midja är smal och barmen är trind, Vad du är vacker, Herr Olsson Syrsa."

Jag känner mig plötsligt väldigt yr och så har jag nattarbete framför mig. Plikten framför allt, i övermorgon ska jag läsa min dikt. För H. Olsson. Syrsa.

Snickrasnack

I går snickrade jag. I kronologisk ordning fick jag: spik i handen, spik i tummen, spik in i röven, spik i armen, spik i andra handen, spik in i röven, spik in i röven, spik in i röven, spik in i röven.

Fredagen den trettonde. En jävla dag att slå upp ett nytt uthus.

När jag tänker tillbaka...

De kanske stoltaste ögonblicken i mitt liv:
När Lasse Berghagen låg med mig i sin merca och sen bönar mig om att fly med honom, jag tackar nej.
När Lill-Babs ringer och frågar mig om hur man bäst tillfredsställer en man i sommar i P1, live, wide nation.
När jag fick huvudrollen i en italiensk thriller, egen loge, egen piccolo, jag var ihop med mördaren.
När Flurrisen fick ungar och alla ville sova och tutta på mig.
När TV3 ringer och frågar om jag vill vara med i programmet Extrema samlare! Får jag betalt frågar jag? Nä, du får hjälp, sa de. Okej då, sa jag. Kommer i höst!

Det jag önskar mest:
Att SVT ska ringa och fråga om jag vill vara med i Stjärnorna på slottet. Jag har faktiskt haft en stor artistkarriär. Jag tycker att det är dåligt att de inte uppmärksammar svenskar som gjort stora avtryck utomlands. Rasister.

och saker jag aldrig gjort

- Cykelkrockat med varutransporten i kulverten
- Smakat syrsa när hungern var som värst
- Stulit medicin
- Stulit frön från vinterfåglarna när hungern var som värst
- Grävt en grop att sova i på lekplatsen, Farsta strand
- Gjort mina behov bakom en container på rastplatsen E22.
- Stulit Mcdonalds barnmeal från 10årig pojke när hungern var som värst

-Det var inte jag!

Saker jag aldrig gjort

- Bungyjumpat
- Kramat ett människobarn
- Gymnastik
- Vårdat ett människobarn
- Hyss
- Döpt ett människobarn
- Varit magsjuk i båda ändar samtidigt
- Sett ett människobarn utvecklas till vuxen ålder
- Vetebullar med björnbärsfyllnimg
- Hört ett människobarn kalla mig far
- Stoppat mina egna strumpor

Det finns saker jag ångrar i livet, men inte på denna lista.

Hummelhonung

Jag såg en naken kvinna i dag. Hon var naken och vän till min tvillingsyster. Eller inte så mycket naken egentligen som att jag klädde av henne med blicken. Och inte så mycket en vän till min tvillingsyster som min tvillingsyster. Hon var över för att stjäla honung från bina mina.

Hon lämnade kvar ett krus honung uppe på täppan. Till vildpojken sade hon. Gud välsigna hennes hjärta!

Gubbens diktanalys, del III

Välkomna till tredje delen i min poesiskola, där jag ger dig de väsentliga verktyg du behöver för att utföra en enkel diktanalys. I dag ska vi syssla med ljudrim och jag har därför valt en dikt av Göran Sonnevi. Han vet jag ingenting om. Dikten har heller inget namn, så det här kan bli en utmaning, ärligt talat. Dikter lyder som följer:

Jag såg din mors ansikte
i ditt, när du
satt utan glasögon
en kort stund
i solen Sedan
var det borta
som din mor
också är borta

Poemet är skrivit på fri vers, det vill säga det följer inte något specifikt rimmönster eller meter. Han har hittat på helt själv hur han ska skriva. Bara hittat på. Antagligen är han inget vidare på att rimma, man märker att han försökt, se rad sex och rad åtta, där han rimmar "borta" med... "borta". Bra försök, Göran, men icke godkänt!

I stället för rim har han använt sig av assonans, en sorts bokstavsrim där samma bokstav används flitigt. I diktens första hälft är det u:et som är dominerande, som i du, utan och stund, medan i andra hälften är det o:et som väcker uppmärksamhet, sol, mor och borta. Vad säger då detta oss? Kom ihåg, en iakttagelse är bara intressant om den säger oss något om diktens djupare mening. U och o, uh och oh, korta häftigt uh! uh! uh! och långa utdragna ohhh!! Just det, det är ett samlag vi hör.

Vi ser på diktens innehåll, vad händer? En man ser på sin kvinna som solar sig utan glasögon och ser ett ögonblick kvinnans mor framför sig. Mannen har nog legat med både den äldre modern och den vuxna dottern. En förskräcklig hemlighet att leva med, men oj vilken grej. Vi vet inte om det hela kom fram eller om hemligheten fortfarande är bevarad, men av en eller annan anledning är modern nu "borta". Hon har lämnat både dotter och älskare, vilka nu kämpar med ett dött äktenskap. Han når erektion bara genom att tänka på sin hustrus moder. Vilken sätt att leva.

Jag kan känna igen mig mycket i Görans poetiska alterego. Alla jag älskat med har lämnat mig... De kunde väl inte se förbi kanonkulan, höhö! Ja, mitt utseende har alltid legat mig till last. Jag är begåvad med Frädriknäsan, kraftig och röd, en släktklenod som ärvts vidare i generationer och som sägs ge framgång, men hehe, mest givit mig glåpord och slag. Mina ögon är små och grå och maggen har jag varit välsignad med sedan barnsben. Under en tioårsperiod såg jag mig aldrig i spegeln, levde för mina elever, mina djur, mina vänner. De är borta nu, de allra flesta.

Jag har Majaliten kvar, bara därför att jag aldrig "haft henne" i biblisk mening. I annat fall hade hon flytt mig för länge sedan. Även hon liknar sin mor ibland, men till skillnad från Göran Sonnevi låg jag aldrig med svärmor.

Nej, vad jag pratar! Jag tar tillbaka allt, allt var ljug!

Göttiga minnen!

Bro! Har du haft ihjäl nån?! Eller är det nån slags omskrivning för att du låg med honom? Äh, jag har inte tid med att få veta. Bing-Tommy är så kär att han inte ens bryr sig om att min munherpes har kommit tillbaka. Jag förstår honom i och för sig, jag har heller inget emot min herpes, jag har så goda minnen från ursprungsögonblicket, då den föddes. Han var läcker! Oj oj, han var så snygg så att jag skrek åt honom hur snygg han var. Jag såg honom på en beach i Italien, bello, skrek jag, bello. Sen sa vi inte så mycket mer, bara låste in oss i närmsta hytt.
Bing-Tommy får mig inte att skrika tyvärr. Jag måste avstyra det här, men ändå behålla honom. Han har bil.

Vardagsdramatik

»Surekuk« sade du.
»Nej, sötebröd!« förklarade jag, till ingen nytta. Du insisterade.
»Surekuk« var vad du kallade mig.

Högerregeln trafikanter!

Jag har varit trött på sistonde. Cykelolyckorna ökar inne i staden. Bilisterna visar ingen hänsyn!
I samband med mitt besök hos Fredrik Åkare (som har fått diabetes!) fick jag som tack låna hans kusins golfbil. Jag åker i den nu och är för tillfället mycket tillfredställd, den har sirener! Cyklen har jag bakpå. Tack familjen Åkare. Tack!

Fina Herr Olsson Syrsas ballad

Det fanns en gång fina bröder tvenne,

De älskade varandra, de var bästa vänner

Herr Olsson Duva var äldst av dem,

Stoltast och starkast, hade längst lem

Herr Olsson Syrsa var duons ungtupp,

Lycklig och dansant, varje stämning han livade upp

De tog hand om varandra, den andres kropp ofta löga

Men missförstå mig rätt, de var icke bögar

En regnig natt gick de landsvägen fram

Hemlösa voro de, som två bortsprungna lamm

Lika oskyldiga och värnlösa som dessa snälla djur,

Var de när de i en lada tog en välförtjänt lur

Icke kunde de ana var de lagt sig till ro,

Icke kunde de ana att de gått ända till Bro.

Och godsägaren, som vaknade av pojkarnas milda sång,

Hade nyligen infört nolltolerans på intrång

Sitt gods han ville skydda, det till varje pris,

Ville icke förlora minsta hare, gås eller spädgris

Han tog sitt gevär, laddade det ock så,

Naken gick han ut ur huset, tassade på tå

Ladugårdsdörren flög upp med en välriktad spark

”Vad är ni för några, som tagit er in på min mark?”

Han siktade säkert mot bröderna två,

Som höll om varandra i sömnen, söta som få

Skottet gick av, och från och med nu,

fina herr Olsson Syrsa, är det bara du.

Skänk pengar till djungelbarnen!

Bro! Har du sett till Vildpojken på länge? Jag såg nyss en dokumentär på kanal 5 om en pojke som levt i djungeln hela sitt liv, han kunde inte prata, inte stå upprätt, han var som ett djur. Men så en dag så fick en expedition syn på honom, de trodde inte sina ögon, och så var det en kvinna, som inte hade några barn, som tog sig an honom, och nu lever han i ett fint hus med henne och lär sig allt från början. Jag grät så jag skrek, man kunde även skänka pengar till liknande barn i samma sits efteråt, jag ringde in och skänkte tusen kronor. Men så fick jag ett sting av dåligt samvete vilket är en väldigt ovanlig känsla hos mig, jag gillar den inte. Vildpojken. Han borde ju få pengar från den här fonden. Men han kan inte bo hos mig, det är ett för högt spel för min ischias. Ja, det var bara tanke jag hade. Närke går det ju inte att prata med om det här. Nu ska jag se ett program om tjocka kvinnor som tjänar pengar på att sitta och hoppa på män. Interesting...

Morgondagen kom!

Jag har börjat jobba igen, det har varit ett sånt tryck, stackars ensamma karlar. Brännskadan har börjat läka och jag sitter ute på balkongen igen. De ska inte tro att de slipper Rimbo så lätt. Jag röker mer än vanligt och tar gärna ett och annat samtal därute, jag skäms inte, men de foträta tofflorna på våningen under får säkert heta kinder, och helt säkert blir de upphetsade. Pervon.
Jag har också träffat en ny man, Bing-Tommy. Han spelar mycket flipper. Han har en bil, det är hyggligt tycker jag, och så är han riktig hingst!

Här är äkta humor!

Många vet inte att jag har ett utvecklat sinne för satir och dessutom är jag en hejare på träffande karikatyrteckning. Under penn-namnet Yoko-Yoko var jag under 80-talet Namn och Nytt. Som dom avskydde mig, politikerna, samtidigt som de antingen "ville ha mig eller ville vara mig". I den fräcka andan visar jag här några nytecknade, dräpande politikerkarikatyrer från egen penna.

Mona Sahlin. Satiren kommer fram i det att hon äter Toblerone! Är det så passande? Nej för fasen!

Fredrik Reinfeldt. Blixtskarp satir i det att han är skallig och en fågel har kläckts ur hans äggliknande skalle. Notera: Hakkorset!

Peter Eriksson. Det satiriska inslaget är att han har bar överkropp. Notera: Vackra vädret och fina gässen i bakgrunden. Miljö och så!

Maria Wetterstrand. Är alltså så jäkla tråkig och okarismatisk att hon inte syns. Det blir bra satir.

Leif Pagrotsky. Han är ju så kort, han fick bli lika hög som ett äpple i min satiriska karikatyr. Notera: Penis, pung.

Så mycket kul!

Jag befinner mig på E74 men nu var jag bara tvungen att cykelbromsa in för att hämta andan. Varför? Jag kom att tänka på "Gamla kläder". "Gamla kläder!" "Vi äta Gamla kläder!" ujujuj. Det är bara så toppen! Scenen från Sällskapresan filmen. Alltså. För er som inte visste. Finns att hyra i butik. Tror jag.

Något ska de ju äta!

Sedan jag började utfodra kreaturen med skeppsskorpor, som jag fann i en övergiven Amerikakista på vinden, har jag blivit fullständigt nedringd av sockenbor som klagar på oljudet. Vare sig tandrad eller skorpa ger vika först ekar det över hela bygden, dygnet runt. "Kulspruteljud" gormade en käring, "kastanjetter" en annan. Bestäm er!

Nu är jag bara rädd att det börjat spöka i den där gamla kistan. Då måste den brännas och askan placeras i vigd jord, tre ave Maria och sen ska tre vackra tanter förlora jungfrudomen på denna plats inom sju år. Annars går det illa.

Alltid topless!

Jag har bränt mig. Jag somnade i stolen på balkongen och inte nog med att det började brinna, min hud är lila. Jag kan inte röra mig. Det var till slut brandsprutan som väckte mig och svedde bort hud på kuppen. Det var grannarna med bebisen, så jävla överdramatiska, ringa brandkår. Det kan aldrig bli en stor brand av en cigg, men uh nej, de var så rädda. De skulle bara veta hur gött det är att somna med en cigg, särskilt i sängen, rakt under er dubbelsäng... Och när jag tänker på den dubbelsängen och de tre rycken jag hör på lördagskvällen, ja, då är det inte så konstigt att ni är så jävla spända. Tvi!
Men nu kan jag inte ligga i min säng för att jag är lila och svedd. Hemtjänsten har köpt nån gel som de smörjer med, men det blir fin färg sen när det lagt sig, och inga ränder- topless!

jag tror att smöret har gått upp flera hekto.

God morgon och fortsatt trevlig midsommar!!
Tråkigt att ingen kunde dyka upp!!
Herr Olsson Syrsa kom dock och det med besked. Han hade även med sig ett damsällskap till min midsommarfest. Som kvinna måste jag ändå säga att jag är ovanligt flexibel och anpassningsbar. Tycker om överaskningar! Härligt med objudna gäster! Jag kallar henne Spader dam på grund av deras slående likhet. Att hon råkar vara den fulaste i kortleken är inget jag kan råda över. Jag vann Hoppa säck grenen! (I år igen!!) Spader damen ville inte ställa upp till en början, jag tror att hon kände sig underlägsen. Men jag förklarade efter att jag vunnit att hon inte får ställa sig så höga krav på sig själv. Att vi två ligger på så olika nivå och att hon bara skulle må dåligt om hon jämförde sig med mig.

Jag gick sedan en vända i skogen och råkade äta för mycket flugsvamp. Tungan svullnade upp och jag kunde därmed inte hålla mitt årliga midsommartal. Det var 27 minuter långt.

Fiska fiskar

Förlåt att jag missade midsommarfirandet i helgen, men jag hade fullt upp med eget. Jag ville bekräfta en teori jag länge grunnat över och midsommarafton är enda kvällen på året då detta är möjligt. Jag satt nere vid sjön hela natten och fiskade, prövade bete efter bete och har nu kommit fram till den ultimate beteslistan. Den lyder som följer:

Mask - aborre, gädda
Fläsk - farfar Gös
Kaviár - LAXEN!
Lax - LAXEN!
Bit av Trofast - Midsommarbraxen
Liten grå - Kattfisk

På tal om kattfisk, den äter jag inte. Jag knäcker alltid nacken och slänger tillbaka den. Med dess långa morrhår och elaka blick är den den värsta av alla fiskar, den vill ont och JAG ÄTER DEN INTE!!

Booty call

Juteväv är inte bra för mina eksem. Jag vill bara ligga med nån på midsommar. Om det inte finns nån ringer jag till Sten. Jag har inget tålamod just nu, det har man inte när man lider av sur tarm och tennisarm.

100 meter säck

Jag är så vansinnigt eggad inför midsommarfirandets årliga tävling! Hoppa säck. Hoppa låångt! Startskottet som Bro skjuter av går kl. 15.00. Den som hoppar jättejättefort och låångt vinner. Fina priser utlovas. Fusk diskvalificeras! Jag har beställt jutevävssäckar som ska komma hem till Bodil-18 på 3 tr. (hon som behöver hjälp med dosettdelning). I år är säckarna extra slitstarka. Det gör inget om man tar i! Det gör alltså inget om man tar i! Jag värmer upp min kropp varje kväll med 28 indianhopp.

Enhörningen Mattrás

Han ser ut så här. I mitt huvud.

Syrsa hit och dit

Jag tycker inte man ska blanda in katter i poesi. De har inte valt det. Jag har blivit omskriven i många dikter, epos, oftast mot min vilja. Så jag vet hur det känns. T ex Skifs, som jag nämnde förut, han skrev låten Michelangelo till mig. Men det är lite fördolt. Det är bara jag som ska förstå. Jag är anledningen till många hjärteballader. Olsen brothers. Jag får halsbränna av dem, de förföljer mig, långsamma är de också, på alla sätt.
Närke, du måste tala i klarspråk var vi ses. Jag kan inte ge den där beskrivningen till färdtjänsten.

Gubbens diktanalys, del II

Denna gång har jag valt en diktare något modernare än sist: Marcus Birro. Jag träffade Birro en gång på åttitalet på en krog i majorna. Jag tog honom under mina vingar och berättade för honom om poesi och om hans potatisnäsa. Han trodde mig inte.

Valda verket heter "Schuberttassar" och den går så här:

Min katt har Schuberttassar

När han varit ute i februarislasket
och kommer in igen, sätter sina spår på golvet
hör man Den Ofullbordade Symfonin i hela huset

Han vilar halvt upprätt mot min arm när jag skriver
Han är orden innan de kommer till mig

Jag skulle hellre klassa detta som en novell än en dikt, men den kommer från samlingen "43 dikter", så jag ska inte krångla till det. I novellen, förlåt dikten, representeras Birros skaparkraft, tåga och erektion av en liten kisse som har mänskliga händer. Han heter Schubert, efter pianisten, och kan spela piano på golvet. Birro är nog full i dikten. Hallucionerar. Han sitter och diktar och in kommer en liten katt som löper, gnuggar stjärt och sköte mot Birro, som blir inspirerad, kåt. Han vill att någon ska ta på honom och tänker: Tänk om katten hade en pianists kvicka händer! Vad skönt det vore! Han hör en "ofullbordad symfoni", en kommande sexuell upplevelse, tänker på att få komma. Katten blir "orden innan de kommer till mig", det vill säga tanken på att få komma innan man får det.

Det är en metadikt, ety dikten han skriver är dikten vi läser. Det är därför dikten är så kort, för sedan måste Birro lätta på trycket där nere. Har han en fru? Jag tror det. De låg nog med varandra efter han skrev dikten.

Ja, i diktens värld kan allt hända. Här på godset föddes en julafton en kalv med mänskliga händer. Jag lät henne vandra långa stycken på min rygg, det kändes som att bli kliad. Hon fick leva tre år.

Den här, den va gullig!

Titta på skrället! Jag gav bort henne i vintras, jag hade inga lösa pengar när småflickorna kom och ville ha betalt för jultidningarna. Så fick jag det här kortet instucket i brevlådan nu, de ringde på först, men jag har blivit så rädd för dörren så jag öppnade inte. Gullig de har gjort henne ändå.

Med rytmiskt vajjande höfter

Och så kommer där en gosse! Med en byxa som en rakkniv vass, mockaskorna har han på sig! Och hans hobby är att dansa jazz. Han är smal och smärt som vidjan, han ler i mjugg, han har skärp om lilla midjan, i pannan lugg. Han på höga klackar trippar som en jazzexpert och i små synkoper vippar, hans lilla stjärt lilla stjärt lilla stjärt. Herr Olsson Syrsa kommer hinna bli frisk till midsommar!!

Biet susar snart i säven.

Herr Olsson Syrsa har fått en grampositiv enterockock i ändtarmen. Jag har försökt att plocka bort den men frågan är om han kommer att kunna medverka på årets midsommarfirande! Efter många dagars väntan är vi snart framme vid hjärtats och själens sommarfirande,

På lågtröskelboendet vid skogens slut tittar årets midsommarfirande ut. Där troll och människor gungar till dans med håret i krans. Man dansar i en enda röra, men vi får inte störa Enhörningen Matras som håller på att föda (!!!) Stämmer. Sant.

Hjärterinnerligen Välkomna!

Det ÄR det största i Sverige, det går jag i god för!

Då får man börja från noll igen då. Hm, "anonymt tips"... TROOFAAAST!!!!!

Sånt här smälter jag av!

Titta vilken gullig bild. En sån där kopp har jag. Jag mår lite bättre nu. Har målat mig. Hittade ett läppstift som jag inte använt sen jag festade med Skifs.

Manövern ala Närke.

Njursten? jo jag tackar jag. Mannen i vita rocken vet inte vad han yrar om. Jag var och besökte Fina Herr Olsson Syrsa idag. Han klagade på samma åkomma som du Bro. Jag utförde en heimlich manöver och poff, två plommon skjuts ut från munhålan. Detta, mina vänner, är alltså vad som täppt till hans magmun. Herr Olsson Syrsa blev så glad att han bjöd upp till vals. Tyvärr var jag tvungen att avböjja. Upplands Väsby kallar, måste hämta mina pantasipper. Oj ooj, det är bråttom nu!

Stenar i min kropp

Nu vet jag vad som varit mig fel senaste veckan. Jag trodde länge att jag kanske var gravid (skratta ni, men jag har erfarenheter av det - trodde att jag var gravid en gång på sjuttitalet), men icke. Jag har njursten.

Majaliten hittade mig yrande, halvt medvetslös i natt och spände mig bakom oxarna som drog mig in till veterinären. Där undersöktes jag grundligt och ja, det visade sig att jag lider av nämnda plåga.

Mannen i vit rock jämförde mina njurar med sin barndoms påse med spelkulor. En del skulle han försöka ta bort med laser, men resten måste ut den traditionella vägen, sade han. Traditionella?, undrade jag. Skvala, sade mannen.

Jag har det värst!

Jag är paralyserad av hunger och utslag efter häktet. Jag kan inte röra mig. Jag är rädd att jag kommer svälta ihjäl eller kommer eksemen att kväva mig. Och ingen hjälp får jag. Jag är på utredning. Så jag ligger här i soffan med telefonen som min enda livlina. Kinamannen har varit här med kebab några gånger om dagen och så kom hon som är så ensam och städade åt mig. Mest skriker jag bara. Aaah, skriker jag. Då vaknar ungen ovanför, då skriker jag ännu mer. KRIS ska ha möte men jag är inte välkommen längre, jag frågade om de ger ekonomisk kompensation när man har varit med om ett trauma. De hänvisade mig till Brottsofferjouren och frågade hur jag ville ha det egentligen, är jag ett offer eller är jag fd kriminell. Inte fan vet jag skrek jag, alla är ute efter mig, att det alltid ska vara så svart eller vitt sa jag, sen frågade jag hur mycket man kan få från den där jouren. Då la de på. Ute skiner solen och snart är det midsommar, firar vi som vanligt?

Mitt lilla liv och jag

Sen jag lade mig till sängs för två kvällar sedan har inte rest mig för någonting, allra minst för att skvala. Så du är i gott sällskap, Fru Närke. Här har du en annan illaluktande, nerpissad, värdelös människa. Karl är jag däremot. Fortfarande. Trots allt.

Och magen min värker och brösten ömmar. Ackanamej!

Nu är det bråttom!

Dragkedjan på mina underbyxor har fastnat. Jag kan inte kisse. Jag måste cykla till Upplands Väsby och hämta nytt tyg. Rimbo, jag vet inte hur långt tid det här kommer att ta. Det känns som att jag har åkt vilse dessutom.

--

Nej, i dag kliver jag inte ur sängen. JAG GÖR DET INTE! Vill inte äta, inte läsa, inte slakta, inte älska. Målstaken ligger ihopsjunken likt en skrynklig dadel denna morgon. Vill bara ligga still under täcket med fördragna gardiner, bara gråta.

Jag hör kossorna jämra sig över mjölkstinna ljuver. Men jag orkar inte röra mig. Luften har gått ur min kropp. Ont i magen. Bara gråta.

Lort-Sverige

Det luktar illa på gatorna. Hygien är ett begrepp vars grundbetydelse kommit på villovägar. Det stinker ju. Därför har jag tillbringat min dag inne på Nordiska Kompaniet för att förmedla mitt budskap. Jag gav vardera våning samt alla hissar en timme, jag har besökt alla provhytter, lagt våtservetter samt informationsbroschyrer under alla tröjor, i alla kavajfickor och hattar. Så.

Rimbo, din viktnedgång behöver tas om hand. Jag har egengjorda näringsshakes gjorda på vassle och messmör. De ska drickas varma. Jag satte därför upp en "jag har rast nu" skylt så att jag kunde sitta ner och värma dem i knävecken. Jag är på gång till dig nu. Observera! Med din urinproduktion råder jag dig, behåll njuren!

Jeremiader i långa rader

Det var det tarvligaste jag läst, Rimbo! Ska inte en kvinna under sitt livs höst få smaka det livets goda hon trängtar? Vart är vårt land på väg? Är det värt att leva vidare? Att kämpa på? Jag har så mycket ilska i magen min, hälften vore nog. Gamle Trofast får som vanligt ta smällen. Jag har ridit över mitt land på hans rygg, spottat på allt jag sett, hästryggen var till slut genomblöt av slem.

Vad har jag varit tvungen att offra för denna gård? Jag ställer mig naken framför spegeln, studerar min kropp, ärren efter mitt livsarbete. Min högra arm liknar kycklingskinn efter hönsens attack i fjol, då jag sökte stjäla deras ofödda barn. Fingernaglarna är korta, infekterade, nedbitna, eftersom bocken fått smak för människonagel. Knäskålarna öppna sår, pga kornas eviga rörelser vid mjölkning. Tjugo smala tår har jag nuförtiden, då jag ständigt tycks tappa kniven. Röven stor som ett brunnslock, eftersom fläsket smakar så sött.

Är det dags för förändring?

En njure för en schnitzel.

Jag rasade i vikt i häktet. Jag skickade ut hemtjänstflickan att handla åt mig, jag sa korv, formfranska, fryst pizza, grillchips, lökchips, alladin, fryst pizza, margarin, kassler, mos, risgrynsgröt, mos, bruna bönor, dafgårds, fiskpinnar, ketchup, dressing, tacochips och schnitzel. Hon kom hem med hälften, sa att jag inte hade pengar nog för mer. Lumpna brottsling, skrek jag. Tjuv och mördare. Så nu sitter jag här med formfranska, chips och dressing. Jag blir så besviken på vårt samhälle. Jag ska gå med i KRIS, kriminellas rätt i samhället. Men först ska jag sälja min njure. Närke, jag vet att det finns intressanter på andra sidan östersjön, de betalar bra. Kan du hjälpa mig?

Saker jag är irriterad på just nu

Alltså precis. Just. Nu.

- Eksem
- Bråck i alla former
- Gunnar Ekelöf (Han var en jävla typ)
- Fattighjon
- Rundade former
- Gaffeln och skeden (behövs ej!)
- Grön (vanligtvis min favorit)
- Att jag inte kan sparka hårdare än jag kan!
- Att jag måste stiga upp i morgon!!
- MITT LIV!!!

Bilder i mitt huvud

Jag älskar att måla.

Män i uniform

Hallå, det är Rimbo här! Jag har för fan suttit i häkte! Norrtäljepolisen sydde in mig, de sa att jag bedrev koppleri! De hade haft span på mig, lyssnat av telefon. De tog mig på bar gärning, jag hade riktigt trevligt med en man från skåne, mårten. Först frågade de bara efter Natascha, var är hon, var är hon? Ja men det är ju jag sa jag, my code name är Natascha. Nähä, den gick de inte på sa de, Natascha låter yngre. Så jag fick vackert följa med. Katterna skrek jag, katterna. Två har dött och de andra höll på att riva upp mig när jag kom innanför dörrn nu, jag sparkar bort dem.

Jag kommer inte vara mig själv på ett tag, det är ett trauma detta, ett trauma. Kinamannen kommer snart hit, vi ska titta på lottprogrammet, postkoden.

Det var en bra analys Bro, men det krävs ingen professur för det, jag hade avslöjat henne bara på namnet. En gran i söder. Jo jo, den har man ju kört några gånger.

Gubbens diktanalys, del I

Ja se "gubben", det är jag det. Gamle Bro. Som gammal litteraturprofessor saknar jag då och då att lära ut, "att utvidga sinnen" som jag brukade kalla det. Uttrycket finns med i SAOL numera, men jag var först! Därför presenterar jag här en enkel diktanalys, som ni kan lära er av, grunna över, hålla med om eller försöka slå tillbaka. Kom an, om ni vågar, det är bara roligt.

Valda verket är "Upptäckt" av Edith Södergran, vars släkting jag låg med en gång på sextitalet i Helsingfors. Den går så här:

Din kärlek förmörkar min stjärna -
månen går upp i mitt liv
Min hand är ej hemma i din.
Din hand är lusta -
min hand är längtan.

En enkel liten dikt, en parantes i det stora hela. Jag skulle själv kunna göra det bättre, men men. Hon är kvinna. Jag håller alltid upp dörren för kvinnor. Edith var, som ni kanske märker, besatt av sex. Hon var en väldigt sexuell kvinna, nymfoman. Hon förnekar sig heller inte i "Upptäckt", som är full av eufemismer och anspelningar till olika sexuella former.

Vi börjar med titeln, "Upptäckt", här har vi då en spirande sexuell känsla, en upptäcksfärd genom hennes sexuella person. Den första versraden bekräftar detta. Edits "stjärna" är hennes vagina, som "förmörkas", det vill säga fylls upp av, av mannens "kärlek", manslemmen. Se även på ordvalen "förMÖRKa" och "STJÄRna", tyckte Edit möjligtvis om mer avancerade lekar?

"Månen går upp i mitt liv" fortsätter hon. Tja, Edith, kanske om "månen" var kort och röd och om du med "liv" menar specifikt underliv, då kan jag hålla med. "Min hand är ej hemma i din", jo, men det där är inte min hand du fått tag på, Edith, så det är inte så konstigt. "Din hand är lusta", ho ho! Det är inte en hand som sagt! "Min hand är längtan" - nymfoman. Se även på det flitiga användandet av talstreck och bokstäver bestående av stående streck, såsom k, r, p, l. Hon längtar mannen. Dikten doftar ljuvligt av kvinnlig sexuell upphetsning.

Sammanfattningsvis, så enkelt kan det vara alltså, med diktanalys. Det vi vet om Edith Södergran, att hon spenderade långa perioder ensam med sin mor på Karelska näset, ensam med en enorm, enorm! sexuell aptit, som ofta ramlade över i hennes poesi, ja, det kan vi även finna i dikten "Upptäckt". Alltså stämmer min analys. Det är alltid bra att kunna backa upp sin analys med fakta, det är annars lätt att låta sin fantasi ta överhanden.

Det var lektion ett det. Mer kommer om intresse finns. Nu ska jag ut och sätta potatis.

Det här med att återupprätta saltbalansen.

Den senaste veckan har jag haft fullt sjå med att att ge vätsketerapi till alla stackars sprinterlöpare. Framför allt behövdes en stark hjälpande hand på maratonloppet alias "maran". Eftersom sprintrarna svettades något ofantligt strödde jag salt i vattenmuggarna.
Jag fick helt enkelt ränna efter sprintrarna med cykeln och truga, fjäska med mitt saltvatten men de viftade bara bort mig. Sammanfattningsvis lyckades jag i alla fall prejja ut upp emot ett tjog otäckt svettiga sprintrar från banan. Arga som bin blev de. Vuxna männsiskor.

Ho ho ho!

Hett tips till herr skånske Mårten Gås: Om du ska försöka övertyga mig om din läskunnighet, håll så inte ditt exemplar av "Nattens lekar" uppochned, där du sitter och mallar dig i solen. Ho ho ho! Där gjordes min dag!

Glädjen i naturen

Vissa morgnar klockan fem
Jag smiter ut i naturen för att tälja
Ensam i mitt gröna skogshem
Här vill jag dö, finge jag välja

Livet kan te sig lite ensamt
trots boskap och liten Maja
När saker bli alltför hemtamt
till skogs jag drar, för att baja

Inget lyfter upp mitt sinne
som en hög prutt i det fria
Och att samtidigt snida på en pinne
då jag tarmen från sin plåga befria

Jag skiner upp likt sommarsolen,
sällan är jag väl så glad
Inte längre sur och moloken,
med rumpan full av löv och blad

Ta bort motorn från cykeln

Rimbo, det här låter oanständigt och plumpt men ta av dig underbyxorna. Du måste lufta. Annars kommer gästerna att sprida sig upp mot bål och nacke. Kan även leda till öroninflammation, i värsta fall.

Vid avfart Stockholm tidigare idag hör jag ett brölande ljud som inte är av denna värld. Ljudet är utom kontroll, låter som den värsta sortens borrmaskin. Och vad ser jag komma emot mig om inte en motorcykel. Nära kör människan så min hätta blåser av, ner i en vattenpöl. Men jag hötte med näven efter honom. Två gånger faktiskt. Man måste säga ifrån i trafiken, kan inte tolerera allt! Så.

Spå mig!

Det är först nu jag ids att höra av mig. Klådan spred sig, från innerlåren och upp till underlivet, och jag ser ut som om katterna har gått lös på mig. De har de också visserligen med sina oklippta klor. Jag har bett soc om en som kan komma och klippa och tömma tömma lådor men de är ena missunnsamma människor. Jag har förstått att storkalaset blev inställt, lika bra det. Jag har inte varit mig själv. Och det beror inte bara på klådan och ischiasen utan det är nåt psykiskt. Jag ska ringa till han som spår ikväll. Jag måste få veta vad det är med mig. Hoppas han inte behöver någon kroppsvätska bara, att spå i, jag är för dålig för att resa.

Förhinder

Klockan är nu 05.40 och jag har just tagit mig upp från den grop som råkade finnas på Sockens område. Det var bra grävt bro. Djupt. Tillsammans med cykeln blev det sannerligen en utmaning att komma upp. Men jag klarade det! Nu känner jag daggdropparna från gräset stryka mina fötter. Skorna ligger kvar i hålet. Jag har blivit våt och smutsig där bak. Tur att jag hade dubbla underbyxor på mig. Det grämer mig att festen uteblev.

Det var väl bara faan...

Närke, för i helsicke! Jag ser dig i kikarn, du leder cykeln springande längst vägen. Men du har valt östra ingången in till Bro gods och där ligger fortfarande minfältet kvar sedan vargjakten! Ta inte ett steg till, utan vänd långsamt om. Men att vända och ta den södra vägen in, blir en senväg med sex mil och kommer ta dig halva natten.

Nej, vi får ställa in festen. Rimbo ringde och sa något om infekterade innerlår, så det kanske är lika bra. Men tack, Närke, tack för den!

Grekiska sexgudar

Närke! Först nu läser jag vad som hänt. Jag pratade just med en så trevlig karl på telefon, ska jag skicka iväg honom att hämta upp dig? Polisen, jag har inget för dem. De kommer aldrig när jag ringer, min granne över har ett barn som skriker hela tiden, men dig ska de åt. Du visade väl inte vad du har i din påse. Nä, det vore det värsta, om jag skulle få hämta dig på häktet. Jag har sådan värk i lederna nu, det skulle jag aldrig orka. Men jag minns när jag var förlovad med han som gjorde inbrott i förråd, honom fick jag hämta flera gånger. Men han tog mig som en sexgud.

Jag tar sjuktransport

Fest! Jag kommer! Jag har alltid varit glad i fester, har jag inte? Jag köpte några nya linnen på min favoritaffär i amerika: bebe, men jag kan absolut ha toga om det är det som gäller din gamla snuskgubbe. Mina lakan är lite solkiga allihop men det märker väl inte ni. Och jag är gärna naken. Jag går ofta omkring naken i lägenheten. Hemtjänsten har egna nycklar bara och de är så jävla snabba med att ta sig efter de ringt på. Vem tror de att jag är? En lepard?

Vilken festmåltid du dukar upp till Bro! En supé av kadaver! Du har väl kvar spriten också från i julas? Eller vad kallade du den? Brygden? Eller den kanske din mystiske dubbelgångare har druckit, kanske är det därför ni ser varandra? Nej, nu ska inte jag vara sån. Är det nånting Amerika har lärt mig så är det ödmjukhet inför livet. Det är inte mitt fel, det är sura uppstötningar. Aj, för fan nu får jag kramp i låret, jag måste ringa.

Jag tar med mig några katter ut. Måste bli av med några.

Det måste ha blivit ett missförstånd.

Det har hänt något förfärligt. Jag blev så till mig av iver när jag fick höra om Bros tillställning att jag genast satte fart på cykeln ut mot Socken. Halvägs på E18 stoppar en polis mig med en radarmätare i sin hand. Han uppgav att jag överskridit hastighetsbegränsingen med 20 km i timmen. Jag har aldrig kännt mig så skamsen i hela mitt liv. Jag vet hur man cyklar. Skulle aldrig köra för fort. Jag måste nu leda cykeln. Och det kommer att ta tid. Jag haltar eftersom mitt knä fortfarande ömmar efter olyckan. Men det ska gå. Jag kommer. Jag kommer.

Vänner!

Rimbo, Fröken Närke!

Det är min bemärkelsedag om fredag och jag bjuder till fest på godset! Tema: Antiken, med en meny formad efter de gamla grekernas.

Till förrätt:
Näktergalstunga (för röstens skull)

Sedan buffé:
Möss i honung, beströdda med vallmofrön
Hare serverad med suggljuver
Gris fylld med korv och blodpudding
Trastar panerade i mjöl, fyllda med nötter

Ja, jag får äntligen använding av massor som legat och skräpat.

Kom iklädd toga, naken under ska man vara. Ingen risk för "överraskningar" om ni är nervösa, då jag inte haft erektion sedan vintern 1994, men den gången varade det tills dess våren sjöngs in. Mina ögon är för övrigt så igenvarade att Närke skulle diagnosera mig medicinskt blind, så inget tjuvkik från denna arme gubbe...

Aktiviteter:
Med munnen full av sten reciterar jag Pindaros idrottpoesi i full storm.
Vill även demonstrera en ny dans jag utvecklat. Mycket sväng med höft och gump. Höga sparkar.

Kom efter sjuttontretti. Gå hem innan vargatimmen.

Ett fall och en lösning

Hm. Saker har börjat försvinna från Bro gods. En höna är borta, min favorit dessutom: Sara med de ledsna ögonen. En av mina buntar med gamla tidningar som jag samlar i källaren (Upsala Nya Tidning, årgång 1988, augusti-december). Batterierna i min ficklampa (Led Lenser P14) är måhända inte försvunna, men urladdade är de. I morse när jag satt och åt frukost vände jag mig bara om ett ögonblick och så var smörklicken i gröten borta. Smör jag kärnat själv! När så den gamla rostiga höghjulingen, som stått i hallen i alla år, gick förlorad i afton förstod jag vem som ligger bakom. Och mycket riktigt, granen står åter tom. Vildpojken är tillbaka och nu har han hjul under fötterna!

Amnesi, min amnesi

Vaknar. Huvudet bultar. En orolig känsla rinner över mig. Var är jag egentligen? VEM är jag? Känner mig märkligt... tom.

Jag finner mig i en tät blandskog. En grön värld. Jag minns ingenting. Min kropp är mig obekant. Jag lägger händerna över ett fårat ansikte, söker längst dess linjer, försöker hitta hem. Ett stort, svullet anlete. Sliter hårstrån från mitt huvud. Grått. Sliter hår från mitt bröst. Grått. Jag är en gammal man. Jag utforskar min kropp med mina händer. Jag har en kvinnas kurvor. Nej, min kropp är snarare formad likt en fet tants, min mage kolossal.

Lägger mig ned vid en nattsvart skogstjärn, studerar länge min reflektion likt en grotesk Narcissus, men ingen lilja slår upp där min fysionomi vilar. Jag är klädd i sliten deerstalker, en för liten grön vindjacka av märket Barbour, inga byxor, vita y-front. Ett par små grå ögon stirrar tillbaka på mig. De vill säga mig något, men vad?

Ett ljud bakom mig. En naken rosa mansvarelse på alla fyra med en näsa som en väggkontakt kommer ut ur det gröna. »Du!« ropar jag, »Du måste säga mig vem jag är! Varför jag är här! Vad är detta liv?« »Grymt« säger varelsen. »Ja! Ja! Livet är grymt, orättvist, fel!« När mannen vill tillbaka in i den täta skogen låter jag honom gå. Innan han försvinner ser jag att han har en knorrad svans. Dåligt omen. Han ljög alltså för mig.

Timmar går och jag vandrar här. Ibland får jag bilder i huvudet jag inte kan förklara. En pojke i Bergslagen. En yngling i en huvudstad. En man på ett gods. En ljus kvinna. Ett namn. M- Ma-- Majaliten?

Jag fokuserar på denna vision. Kvinnan får bli min konstant. Mer och mer läggs till, byggs på. Kvinnan får en kropp, en lukt, en röst. Världen omkring henne får färger, ljud, ögonblick. Jag minns saker allt fortare nu. Världen vidgas. En smak av kött fyller min mun, en lukt av färskt blod min näshåla, skrik mina inneröron. Bro. Jag minns Bro! Jag vet var jag är. Min skog. Jag vet vem jag är. Godsägarn. Jag vet varför jag är här. Majaliten. Majaliten!

Jag rusar så fort mina gamla bleka ben bär mig. Jag vet vägen nu. Lukten av en välkokt redning blir allt tydligare. Genom grenarna ser jag mitt gods stå i sin prakt. Jag har ett fält att korsa sedan är jag hemma. Hemma! Jag springer som jag aldrig sprungit förr. Mitt vackra hus står kvar. Jag ser en gestalt röra sig där framme. Någon kommer emot mig. Majaliten, är det du? Nej, det här är någon annan. Konturerna är bredare, fylligare. Gestalten är klädd i grönt, bleka ben. Inga byxor? Det är en man, ser jag nu, en äldre man. Jag springer mot honom, men något är fel. Han lyfter något från sin rygg, sätter det långa föremålet mot sitt ansikte, sitt svullna fårade ansikte. Han... lägger an? »Nej!« vill jag ropa, men får inte fram ett ljud. Jag vänder mina ögon mot den blå himlen. Majali--
----------------------------------------------------
Jag klämmer sakta av avtryckaren och varelsens ansikte försvinner när silverhaglet når sitt mål. En doppelgänger. Den har funnits i skogarna många månader, långsamt sugit mig i sig. Jag visste att det närmade sig en uppgörelse när den besökte mig i förrgårsnatt. Vaknade av att den stod i fotänden på min säng, stirrade på mig, i klädd min skepnad. Mina små grå ögon, mina bleka feta ben.

Det värsta är att om en doppelgänger nått så långt i sin utveckling att den kan röra sig fritt i ditt hus, då är det redan för sent. Mina minnen och mitt sinne är då till fullo delade med varelsen och vi är en och samma. Jag kan aldrig vara säker på mina minnen, att utbytet inte redan har skett. Aldrig vara säker på om gestalten som ligger blödande på fältet är doppelgängern... eller om den fanns i andra änden av hagelgeväret.